Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄLLÖDLOK.
medan andra, med tankens snabbhet kilande från gren till gren, försvunno i
träd-topparues täta löfverk, en tillflyktsort, som dock icke kunde skydda dem för
india-nernes spejarögon och säkert träffande pilar. Hela vårt sällskap var i rörelse, ty
det gälde att för dagens måltid förskaffa sig i så riklig mängd sorn möjligt de bästa
läckerbitar, man kunde komma öfver. Jagten var icke så gifvande med eldvapen
som med pilar, alldenstund de leguaner, som träffades af hagelskotten,
ögonblickligen störtade sig i vattnet och icke vidare syntes till, om de icke genast erhållit
ett dödligt sår, hvaremot de långa pilarne hindrade dem i flykten. Bland bytet
funnos flera, som voro 2 m. långa och 30 cm. tjocka, I trots af djurens afskräckande
yttre är deras kött det finaste man kan få. Lika välsmakande äro deras ägg. Dessa
förträffliga egenskaper bidraga naturligtvis mycket till, att djuren blifva allt mera
sällsynta, i synnerhet vid kusten, hvarest både européer, färgade och svarte sälla
sig till de infödde jägarne.»
På detta sätt skildrar Schomburgk ett möte med Leguanen (Iguana
tu-lerculata, fig. 34). den mest kända arten och på visst sätt typen för hela familjen
och framför allt för underfamiljen af samma namn (Iguanina). De kännetecken,
som utmärka Leguanernas slägte (Iguana), äro den långsträckta, på sidorna
sammantryckta kroppeu, det stora fyrkantiga hufvudet, den korta halsen, de kraftiga
benen, de med mycket långa tår försedda fötterna, den mycket långa, vid basen
något sammantryckta, platta eller med taggiga kransstälda fjäll besatta stjerten, en
stor, nedhängande strupsäck med taggig kam på sin främre del och den från nacken
till stjertens spets löpande ryggkammen. Leguauen uppnår vanligen en längd af 1,6 m.,
hvaraf stjerten upptager nära l m. Hudens bottenfärg är vackert blaclgröu, här och
der Öfvergående i blått, mörkgrönt, brunt och grått. Kroppens undersida och
lemmarne äro strimmiga; stjertens teckning utgöres af flera tydliga, breda tvärband.
Färgen i dess helhet undergår för öfrigt mångahanda vexlingar, så mycket mera som
äfven leguanen eger förmåga att förändra färg. - Alla leguaner bebo den norra
delen af Brasilien och länderna rundt omkring, likasom öarna i Mexikanska viken,
således äfven Antillerna, och lefva i träd, helst i sådana, som stå vid vattendragens
stränder. Såsom Ty ler framhåller, simma de annorlunda än alla andra ödlor, så
till vida som de härvid uteslutande använda stjerten och lägga alla fyra benen tätt
intill kroppssidorna. Detta oaktadt beherska de vattnet fullständigt, dyka lika
skickligt som de simma och uppehålla sig mycket länge på djupet. Dumeril anmärker,
att han i alla af honom undersökta leguaners magsäck endast funnit växtämnen, och
häri öfverensstämma äfven Tyler och Sumichrast. Deremot beteckna alla indianer
leguanerna äfven såsom rofdjur, hvilka icke allenast förtära skalbaggar, utan äfven
jaga små ödlor och liknande djur. - Leguanernas väsende är föga tilldragande.
Synnerligt förstånd tyckas de icke ega, men väl äro de i besittning af elakhet och
lömskhet. Vanligen taga de till flykten vid anblicken af en menniska, emedan de
lärt sig att i henne se sin farligaste fiende; men drifvas de i trångmål, sätta de sig
modigt till motvärn, blåsa upp" sig och spänna ut halskammen för att gifva sig ett
fruktansvärdt utseende, hväsa, fräsa, springa mot sin motståndare, söka bita sig fast
vid honom och släppa icke så lätt hvad de en gång fattat med sina kraftiga tänder
samt utdela äfven med den starka stjerten häftiga och smärtsamma, till och med
farliga slag. Under parningstiden lära hannarne vara mycket upphetsade och vida mera
elaka au eljest, icke lemna den utvalda honan och ursinnigt störta sig på hvarje
djur, som närmar sig henne, samt äfven sins emellan häftigt strida om henne. En
rundlig tid efter parningen visa sig honorna i närheten af sandbankar för att här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>