- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
83

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAMELEONTER,

83

skifvan. Båda ögonen vrida sig nu, så hastigt detta är möjligt: flugan sitter
lyckligtvis qvar på sin plats, kommer slutligen inom synhåll och dermed blifva också
kameleontens rörelser åter regelbundna. Slutligen har han kommit på lämpligt
afstånd, redan öppna sig käkarne, tungspetsens kolf visar sig: då surrar flugan sin väg,
och kameleonten får titta efter henne. På nytt börja ögonen vrida sig, länge
förgäfves, slutligen stannar det ena orörligt med blicken på det aflägsna hörnet. Der
sitter mycket rigtigt en fluga, om ock må hända icke den samma. Nu ser det
ut som påskyndades kameleontens steg af förargelse öfver det förfelade försöket,
ty med verkligt beundransvärd skyndsamhet stiger han ned från bordet och skrider,
med vidt utspärrade ben och användande stjerten till stöd, öfver släta golfvet,
skenbart ined största möda, men likväl mycket hastigare än man kunnat vänta. Ett långt
pipskaft erbjuder en brukbar stege, och efter några minuter har kameleonten hunnit
högst upp på det samma. Om skaftet endast vore femton centimeter längre! Då
vår kameleont kommit upp till dess öfre ände, märker han efter flera minuters
funderande, att dessa femton centimeter saknas. Der sitter flugan skenbarligen med
största sinnesro, men utom skotthåll. Orörliga stirra båda ögonen på henne länge,
länge: flugan förblir på samma ställe, och så gör också kameleonten. Det kan ju
vara möjligt, att flugan under tiden närmar sig några centimeter, det kan också
vara möjligt, att en annan fluga kommer. I motsatt fall stannar vår kameleont
så länge på sin mödosamt förvärfvade plats, till dess det upptäckta bytet flugit
sina färde och ett nytt varsnats på ett annat ställe. - Om hudens färgvexling gör
man sig vanligen en falsk föreställning. Man tror, att djuret plötsligen kan visa
de mest olika schatteringar i alla möjliga färger på sin hud, att det kan förändra
färg i Öfverensstämmelse med föremålen, på hvilka det vistas, med ett ord: förändra
den efter behag. Allt detta är emellertid mer eller mindre origtigt. Van der
Hoeven har gjort särdeles noggranna iakttagelser öfver vexlingen och låtit måla
kameleonter i olika färger. På sidorna ser man två breda, ljusa längdstrimmor och
mellan dem från hufvudet till stjerten och från ryggen till buken löpande mörka,
runda fläckar, som mer än andra ställen äro underkastade färgskiftningar. På
morgonen, då djuret håller sig stilla, är huden vanligen gulaktig och de båda
strimmorna rödaktiga; Säckarne märkas föga eller icke. Senare på dagen har huden för
öfrigt föga förändrat sig, men strimmorna äro hvitaktiga, fläckarne mörkgröna.
Dessutom uppträda mörkare skuggningar långs ryggraden. Griper man djuret om
morgonen, visa sig äfven då de gröna fläckarne. Retar man då det samma, blifver
huden grönaktig, på buken blåaktig, strimmorna blifva hvitaktiga, Säckarne svarta.
Ofta är djuret rödbrunaktigt; strimmorna äro ljusare, fläckarne och skuggningarna
nästan helt och hållet försvunna. I allmänhet äro färg och teckning klarare,
ju friskare och lifligare djuret är. Men äfven från denna regel finnas
undantag. Att ljus och värme utöfva ett väsentligt inflytande på färgförändringen, är
genom försök ådagalagdt. Om man nattetid närmar ett brinnande ljus intill en
sofvande kameleont och håller det på ett afstånd af 6 till 10 cm. framför djurets
ena sida, så ser man, att huden, som här är gulaktig utan fläckar, efter några
minuter visar ljusbruna fläckar, småningom blifver mörkare och till slut nästan svart.
Aflägsnas ljuset, försvinna fläckarne småningom åter. Bringas en fångad kameleont
ur ett mörkt rum ut i solen, så mörknar dess hud inom några minuter. Det
utomordentliga inflytande, som ljuset utöfvar, men derjemte också båda kroppshalfvornas
oberoende af hvar andra, visar sig, om man belyser eller uppvärmer djuret från ena
sidan. Denna sida förändrar sig i så fall, men icke den andra, och om djuret sofver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free