Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJALLÖDLOB.
hka beqvämt som befunne han sig på golfvet, huru han hela minuter sitter stilla,
hängande på ett och samma ställe och derpå hastigt åter skjuter i väg, derunder,
såsom ^det^ tyckes, ovigt slänger deri tjocka stjerten fram och tillbaka och hjelper
fram sig sjelf medelst slingrande rörelser, huru han gifver akt på allt, som försiggår
rundt omkring honom, och med de stora, na lysande ögonen spejar efter byte; det
är icke underligt, att det oansenliga djuret, som den resande öfver allt hör förtalas,
till en början icke behagar honom, ja, till och med ingifver honom eckel; men ett
motbjudande intryck göra geckoerna endast på den, som icke gör sig mödan att
gifva akt på dem och deras görande och låtande. De äro husdjur i detta ords fulla
bemärkelse, ännu trognare än mössen, men i alla händelser nyttigare. Mig
förskaffade de alltid mycket nöje, då jag nattetid i mitt boningshus i Kairo, Dpngola,
Khartum eller annanstädes i norra Afrika, i den mörka lerbyggnaden liksom i den
af gräshalm uppförda hyddan, hörde deras första skrik och derefter kunde öfvervaka
deras verkligt spöklika verksamhet, deras med största ifver bedrifna jagt och i
allmänhet alla deras handlingar. - Då de plötsligt kila i väg, slingra de sig på ett
sådant sätt, att det ser ut, som om hvarje steg förorsakade dem möda. Men om man
gifver akt på huru lifligt och skickligt de röra sig, lekfullt jaga hvar andra eller
slåss på allvar, återkommer man snart från sin origtiga åsigt. De trycka kroppen
tätt intill det underlag, på hvilket de röra sig; då de klättra uppför lodräta väggar,.
omfatta de en jemförelsevis vid yta genom att spärra ut benen och tårna, och stödja
sig dessutom på stjerten samt röra sig sålunda med större säkerhet än alla andra
klättrande ödlor. - Större sällskap lefva merendels i ofred, jaga och förfölja hvar andra
och bruka sina tänder med kraft och eftertryck. De största arterna sätta sig till
och med till motvärn mot menniskan, uppspärra munnen så långt de förmå, blicka
vildt omkring sig och bitas så skarpt, att de kunna sönderslita angriparens hud. Om
andra kräldjur eller ryggradsdjur bekymrar sig geckon i allmänhet endast så till
vida, som han i hvarje starkare varelse förmodar en fiende. Men lika väl som han
märker, om han förföljes, lika väl vänjer han sig äfven vid andra djur och till och
med vid menniskan samt låter till en viss grad tämja sig. »I det rum, hvari
fruntimren af miu familj tillbragte aftnarna», berättar Ten n en t, »hade en af dessa
tama och roande små varelser inrättat sig bakom en tafvelram. Så snart ljusen
tändes, visade sig geckon på väggen för att erhålla de vanliga matsmulorna, men
om han försummades, underlät han aldrig att genom ett skarpt och gält ’tschik,
tschik, tschik’ lasta uppmärksamheten på sig. I en officersbostad i Colombos fästning
hade man vant en gecko att dagligen infinna sig vid aftonbordet. Han infann
sig ytterst punktligt, alltid då efterrätten framsattes. Familjen lemnade sin bostad
för någon tid, och dess frånvaro användes att reparera huset. Man strök väggarna,
hvitmenade taken o. s. v., och man antog naturligtvis, att den lille invånaren
för-drifvits af denna våldsamma förändring, men så var icke förhållandet. Då hans
gamla vänner återkommo, infann han sig med vanlig punktlighet, så snart bordet
dukades, och tiggde som förut om mat.» - Det är ty värr svårt att hålla geckoer
i strängare fångenskap och ännu svårare att bevara dem öfver vintern, till och med
redan i Tyskland. De äro i högsta grad ömtåliga. Det är äfven svårt att fånga
dem. Om dagen lyckas det jemförelsevis lätt att bemägtiga sig dem, förutsatt att
de icke sitta högre upp än att man kan nå dem; på natten kan man deremot icke
ens tänka på att infånga de qvicka varelserna. Dertill kommer, att om man med
någon ovarsamhet vidrör dem, springer stjerten af, som vore den af glas. Detta är
nu visserligen ingen stor förlust, ty redan om några dagar framväxer en ny stjert,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
