Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORMAR I ALLMÄNHET.
om nian fattar dem i stjerten och låter dem hänga fritt, kröka sig så pass mycket,
att de med sitt hufvud nå handen eller armen. - Med undantag af känseln äro
ormarnes alla sinnen slöa och svaga, och sjelfva deras känsel är endast utvecklad
såsom beröringssinne. Vi veta numera ganska väl, att ormtungans betydelse är en
helt annan och i sjelfva verket långt vigtigare än de gamle förmodade. Bland de
araber, hvilka icke äro ormtjusare eller erfarna ormfångare, råder den äfven hos oss
ganska mycket utbredda åsigten, att tungan är det verktyg, hvarmed ormen gifver
sina dödande sår. Det är derför ganska begripligt, att de helt enkelt pläga skära
bort tungan i den tron, att de dermed skydda sig för giftet. Dylika stympade,
ofta alldeles giftlösa ormar komma icke sällan i våra burar. Här lefva de visserligen
ännu en tid, röra sig och sin stympade tunga, som aldrig växer igen, på alldeles
samma sätt som andra deras likar, hvilka hafva hel tunga, men de äta aldrig, de
dricka aldrig, de visa sig ännu mera likgiltiga än andra ormar, bekymra sig, så vidt
man kan se, hvarken om föda eller om andra föremål och dö ovilkorligen på ett
eländigt sätt. Enligt mina iakttagelser och den erfarenhet, jag samlat, kan ormen
icke lefva utan tunga. Så länge ormen är vaken, är han i ständig rörelse med
tungan, hvilken arbetar i alla rigtningar för att undersöka de föremål, som befinna sig
O i O <_J ’O
framför honom; ingen orm dricker eller stiger ned i vattnet, innan han berört det
med tungan. Med tungan undersöker ormen icke allenast det redan dödade bytet,
innan han sväljer det, utan äfven, om offret lemnar honom tid dertill, innan han
dödar eller förgiftar det, och om han fruktar, att det djur, som utgör föremålet för
hans jagtlust, skall kunna undkomma, tillkännagifver han före angreppet åtminstone
genom att arbeta mycket med tungan, sin afsigt att företaga den vanliga
undersökningen af det samma. - Äfven Ormarne visa sig vara lika seglifvade som andra
kräldjur. De förmå uthärda en martering, som obetingadt skulle döda högre
utvecklade djur, och deras förmåga att fördraga sår, ja, till och med stympningar,
väcker förvåning äfven hos den, som känner, huru ömsesidigt oberoende deras
nerv-medelpunkter äro. Bov l e satte huggormar och snokar under luftpumpen och tömde
rummet under klockan så långt som möjligb: djurens kropp utspändes till en blåsa
och käkarne drogos i sär, men ännu hela timmar förrådde Ormarne tecken till lif.
Det utskurna hjertat af en orm fortfar att slå en längre tid, huggormens afhuggna
hufvud låter tungan arbeta, bits; och förgiftar ännu, en flådd, d. v. s. sin fjällhud
beröfvad orm lefver ännu hela dagar. Känseln kan hos ett så beskaffadt djur icke
vara betydlig. - »Våren snälla såsom dufvor och listiga såsom ormar» - detta
bildliga språk är väl till sin mening förklarligt, men ej tillämpligt på ormarnes
förstånd, ty detta är så obetydligt, att knappt något vidare än hvad som redan blifvit
sag(^t kan sägas om det samma. Sannolikt gör man Ormarne icke orätt, om man
antager dem stå lägst bland de i allmänhet lågt stående kräldjuren. Vid sin jagt
visa de prof på en viss grad af list, och gent emot sina fiender bete de sig likaledes
stundom skenbart med förstånd äfvensom någorlunda vänligt mot sina vårdare, men
under inga omständigheter visa de ett högre mått af förstånd än andra kräldjur:
de hafva icke allenast slöa sinnen, utan de äro, såsom redan anmärkts, äfven slöa
till sina andliga förmögenheter. - I alla verldsdelar finnas ormar, ehuru ingalunda
i ens något så när lika mängd. Äfven Ormarne lyda kräldjurens allmänna
utbrecl-ningslagar och aftaga desto hastigare i antalet arter och exemplar, ju högre
breddgraden blifver. Dock uppvisa icke alla lika breddgrader ens en jemförelsevis lika
talrik mängd af dem. Delar man jordens fastland, såsom nutidens zoologer göra, i
ett nordligt gamla verldens, ett etiopiskt, ett indiskt, ett australiskt, ett nordligt nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
