Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORMAR I ALLMÄNHET. 97
kan man icke kalla Ormarne. De sluka visserligen mycket på en gång, men kunna
också derefter uthärda veckor, ja, månader utan någon föda. Alla ormar dricka,
somliga sugande i fulla drag med tydligt synliga rörelser af käkarne, andra åter
genom att med tungan upptaga vatten- eller daggdroppar, d. v. s. fukta tungan
med dem. - Af ännu större vigt än hvad ruggningen är för foglarnes lif är
hud-ömsningen för onnarnes, en af de första handlingar, som den nyss ur ägget utkrupna
ungen företager sig, och ett vigtigt bestyr, som den full växta ormen upprepar flere
gånger om året. Hudömsningen börjar dermed att den fina, vattenklara ytterhuden
på lapparne lösgöres, hvarigenom en stor öppning uppkommer. Härefter bilda sig
två flikar, den ena på öfre delen af hufvudet, den andra på underkäken, hvilka båda
flikar allt mera slås till baka och småningom vändas ut och in, så att slutligen hela
insidan vändes utåt. Enligt af Lenz gjorda iakttagelser försiggår hos Tysklands
ormar den första hndömsningen i slutet af april och i början af maj, den andra åter
i slutet af maj och i början af juni, den tredje i slutet af juni och i början af juli,
den fjerde i slutet af juli och i början af augusti, den femte slutligen i slutet af
augusti till början af september. Huru det förhåller sig med de arter, som lefva i de
varma länderna, vet man icke. Omedelbart före hudömsningen äro alla ormar tröga
och stillsamma, men efter den samma så mycket lifligare. - Få dagar efter den
första hudömsningen på våren börjar fortplantningen. Denna uppretar äfven Ormarne
till en viss grad, men ingalunda så mycket som man påstått. Efter omkring fyra
månader äro äggen, 6 till 40 till antalet, färdiga till läggning. De läggas af honan på
fuktigt varma orter, i den händelse arten icke tillhör dem, som bringa till verlden
så långt utvecklade ägg, att ungarne omedelbart efter äggens läggande eller redan
i moderlifvet spränga äggskalet. Härvid hjelper modern dem alldeles icke, liksom
hon också föga eller alldeles icke bekymrar sig om de utkläckta ungarne. Dessa
senare växa särdeles långsamt, men fortsätta härmed möjligen ända till sin lefnads
slut, ehuru under de senare åren naturligtvis långsammare än under yngre år.
Ormarne torde blifva mycket gamla. -. Den bildade menniskan, som fått klart for sig,
att för den, som står på en lägre bildningsgrad, det onda alltid synts vara af
mycket större vigt än det goda, djefvulen vigtigare än Gud, skall också finna det
ganska begripligt, att Ormarne af gammalt spelat en framstående roll i folkens sagor
och trosläror. Dessa åskådningssätt hafva bibehållit sig ända in i de senaste
århundradena och bestå ännu i denna dag bland många folk i Europa, Asien och Afrika.
Att Ormarne bringa lycka och välsignelse, är en temligen vanlig vidskepelse; att
deras dödande medför olycka, är en fast rotad tro hos hinduer och malajer. *»Den,
som dödar en jetteorm, skall dö kort derefter», så säger vidskepelsen på Amboina,
ehuru redan den for sin tid ovanligt upplyste predikanten Valentyn betygar sig
icke hafva försport någon annan skada deraf, än att råttorna tilltagit i hans eget
hus, i hvilket han dödat en jetteorm. Enligt Krapf betrakta gallafolken ormen
såsom menniskoslägtets moder och hembära honom af detta skäl sin dyrkan. Då
Heuglin dödade en afrikansk jetteorm i närheten af en by hos dinkanegrerne, blefvo
dessa i hög grad uppbragta och klagade, att den våldsamma död, som deras auherre,
hvilken så länge bott i fred hos dem, måst undergå, skulle bringa dem olycka.
Man kan icke undra på, att dylika föreställningar redan i äldsta tider måst leda
derhän, att i Ormarne se andra djur, än de verkligen äro. Man. pådiktade dem alla
tänkbara egenskaper, så onda som goda, och i enlighet härmed måste de ömsom
intaga en guds, ömsom en djefvuls plats. -. Jag vill här icke uppräkna alla de lake-,
trolldoms- och andra medel, som enligt Plinius och andra romerska äfvensom gre-
, De kallblodiga ryggradsdjurens lif. 2:a uppl. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
