104 (Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104 ORMAR.

trädgårdar. Här löpa väktarne stundom verklig fara, och en af mina jetteormar
lade en gång två ringar om benen på sin väktare så hårdt, att mannen icke
förmådde röra x sig och endast med tillhjelp af en kamrat kunde befrias ur sin i alla
händelser obehagliga belägenhet. Efter en dylik erfarenhet synes det mig fullkomligt
troligt, att ett af Lenz berättadt olycksfall timat: en ung flicka, hvilken skulle
uppträda såsom indisk gudinna med en boaorm om lifvet, krossades af boan, hvars
mordlust blifvit väckt af en apa, som råkat komma lös.

Man plägar indela jetteormarnes familj i tre underfamiljer, hvilka af somliga
forskare väl äfven betraktas såsom sjelfständiga familjer. Såsom den första
underfamiljen skola vi uppställa de äfven i Europa representerade Sandormarne
(Ery-cince), hvilka från de öfriga jetteormarne skilja sig hufvudsakligen genom sin mycket
korta stjert, som icke kan inrullas och i allmänhet är vida mindre rörlig än
jetteormarnes. Tänder finnas i båda käkarne och på gommen, men icke i mellankäken.

Sandormen (Eryx jaculus), representant för det artrikaste slägtet (Eryx),
uppnår en längd af 70, högst 80 cm. Hans utbredningsområde inskränker sig i
Europa till den turkisk-grekiska halfön, men öster ut träifas han ända vid Altaibergen
och i söder uti en betydlig del af norra Afrika. I Ryssland finnes han på de kaspiska
stepperna. Enligt mina egna och andras iakttagelser träffas han alltid på ställen,
som äro täckta med tiygsand, ty han bedrifver icke sin jagt på sandens yta, utan
under den samma, hvarför jagten också sannolikt företrädesvis gäller sådana ödlor,

hvilkas lefnadssätt liknar hans eget.

* *

I den andra underfamiljen förenar man Boaormarne (Boceince), till hvilka
en stor del af de egentliga jetteormarne räknas. Deras gestalt är långsträckt, det
välbildade hufvudet tydligt afsatt från kroppen, halsen jemförelsevis smal, kroppen
sammantryckt från sidorna och på midten af ryggen något fördjupad; stjerten kan
inrullas i olika grad, hufvudet är besatt med fjäll i stället för plåtar, stjertens under-*
sida beklädes af breda, i en rad ordnade plåtar. Tänder finnas på öfver- och
underkäksbenen, på gom- och vingbenen, men icke på mellaukäksbenen.

Den åtminstone till namnet mest kända medlemmen af denna familj är
Af-guda- eller Kungsormen (Boa constrictor, fig. 42), representant för Boaormarnes
slägte (B o a). Det tydligt från halsen afsätta, platta, framtill afstympade hufvudet,
som endast vid mun kanten täckes af likformigt ordnade plåtar, och de åt sidorna,
mellan två plåtar belägna näsborrarne gälla såsom slägtets kännetecken. -
Afguda-ormen är en af de vackraste af alla ormar. Hans teckning är särdeles behaglig och
tilltalande, ehuru endast några få och enkla färger omvexla med hvar andra.
Grundfärgen är rödgråaktig; öfver ryggen löper ett bredt taudadt långsgående band, hvari
finnas ovala, på båda sidorna urnupna, grågulaktiga fläckar; på hufvudet stå tre
dunkla längdstrimmor. Hos unga afgudaormar äro färgerna lifligare, och de ovala
fläckarne förenade genom ljusare linier. Fullväxta djur lära uppnå en längd af 6 ni.
och derutöfver. - Afgudaormens utbredningskrets tyckes vara mindre vidsträckt,
än man vanligen antagit, emedan man ofta förvexlat olika arter jetteormar med
hvar andra. Dum er il och Bibron tro, att hans fädernesland inskränker sig till
södra Amerikas nordliga och östliga länder, således till Guyana, Brasilien och
Buenos Ayres. Han bor i hålor i jorden och i klyftor bland klipporna, bland rötter
och i andra kryphål, icke sällan i små sällskap af 4, 5 och flera exemplar, klättrar
äfven stundom upp i träden för att i dem lura på rof. I vattnet går han aldrig,
hvaremot beslägtade arter just välja detta till sin vistelseort. Födan besMr af

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/brehm/kallblod/0112.html

		Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif / 104 (1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|