- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
151

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HUGGORMAR.

151

med andra ormar tager huggormen ingen skada, om han nödgas hungra en längre
tid; men om jagtlyckan gynnar honom, tager han skadan igen genom en riklig
maltid. Lenz ’fann en gång vid sina undersökningar tre fullväxta möss, den ena
efter den andra, i matstrupen och magen på en huggorm. - Huggormens sommarhf
börjar först i april, ehuru man under vackra vårar redan vid midten af mars träffar
honom utom vinterbostaden, ja, undantagsvis redan tidigare och till och med midt i
vintern kan få se en eller annan ute i det fria. I vinterherbergena samla sig
hugg-ormarne vanligen i temligen stort antal. - Parningstiden börjar icke förr än
vårvädret stadgat* sig, vanligen i början af april, och varar till månadens slut, till och
med till början af maj. Under denna tid händer det, att flera huggormspar slingra
sig om hvar andra och bilda en hop, hvilket möjligen gifvit anledning till den gamla
sagan om Medusas hufvud. Enligt Lenz’ undersökningar fortplanta sig huggormarne
först, sedan de uppnått sin fulla storlek; nämnde forskare träffade ingen under
50 cm. längd, sonr i sin kropp hade till fullkomlig utbildning lämpliga ägg. Enligt
regeln yngla huggormarne först i augusti och september. Antalet ungar, som en hona
föder till verlden, rättar sig efter hennes ålder och storlek: yngre djur föda 5 till ö,
äldre deremot 12 till U. Knappt har ägget blifvit lagdt, förr än ungen i det samma
sträcker ut sig, söndersliter det tunna äggskalet och kryper ut. Dervid hänger^ännu
ägg-gulsäcken qvar på honom, men denna affallet* snart, i det att nafvelstrangen
afslites, då djuret kryper omkring, och nu börjar detta, i hvarje afseende fullt
utbildadt, på egen risk sin mordiska lefnadsbana, utan vidare tanke på fader eller
moder. Vid födelsen äro huggormarne merendels 23 cm. långa eller något derutöfver
och vid kroppens midt omkring l cm. tjocka. Få minuter eller timmar efter födelsen
afstryka de öfverhuden på alldeles samma sätt som de gamla djuren, och på detta
sätt är hudömsningen ett af deras första bestyr i lifvet. - Då Lenz säger, att
huggormen förblifver elak hela sin lefnad, så gäller detta äfven hans uppförande i
fångenskap. Högst egendomligt är, att han äfven vid sorgfälligaste vård endast
undantagsvis tager föda till sig i buren. Likväl besluter han sig stundom att
förtära sådan i fångenskapen, om man skaffar honom en bur, som på något ^ sätt
påminner om den mark, på hvilken han lefver i det fria. Detta är dock, såsom
anmärkts, endast undantag; regel är, att huggormarne i fångenskap inviga sig åt
hungersdöden, hvarför man sällan kan bevara dem i lifvet längre än nio månader. -
Om huggormsgiftets verkan hafva vi en noggrann redogörelse, hvilken är så mycket
vigtigare, som den härrör från en läkare, hvilken sjelf erfor denna verkan på sig.
En fullväxt huggorm bet Heinzel, såsom han sjelf berättar, den 28 juni strax efter
klockan ett på middagen. Heinzel ville då flytta honom ur ett kärl i^ett annat
och blef biten i högra nagelfalsen på högra tummen. Dagen var varm; djuret stort
och uppretadt samt hade säkerligen icke bitit på tre dagar. Stället, der bettet skedde,
var gynsamt, emedan ormen kunde omfatta det helt och hållet med käken, och
tänderna således kunde intränga i hela sin längd. Också lågo såren så djupt, att endast
några få droppar blod, som småningom fylde nagelfalsen, antydde deras plats, men
icke förty var smärtan efter bettet högst betydlig. Ehuru vår sagesman betecknar
sig såsom föga känslig för smärta, skälfde han i hela kroppen, liksom om han träffats
af ett elektriskt slag, kände äfven i samma ögonblick, han blef biten, alldeles tydligt
att smärtan fortplantade sig med blixtens hastighet långs tummen, utsidan af
handroten, derpå tvärs öfver till armens armbågsida och fortsattes upp till axelhålan, der
den fixerade sig. »Från det ögonblick jag blef biten», säger han, »var jag liksom
bedöfvad, och fem till tio minuter derefter angreps jag af en lätt svindel äfvensom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free