Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUGGORMAR. 153
trakt från huggormar, om man lockar fram dem medelst en nattetid antänd eld
och dervid slår i hjel dem. Stöflar, som nå upp till knäet, skydda fullkomligt mot
deras bett; jägaren, som är iklädd sådana stöttar, löper alldeles ingen fara, och sjelfva
jagten skall säkerligen bereda mycket nöje. I alla händelser borde man icke lemna
detta medel oförsökt. - Hvad beträffar behandlingen af dem, som haft den olyckan
att blifva bitna, så vill jag ännu en gång upprepa, att enligt vår hittills gjorda
erfarenhet spritdrycker, d. v. s. arrak, konjak, rom, brännvin i stora doser, äro det
verksammaste af alla de otaliga slag af motgift, hvilka man pröfvat, och att således hvar
och en är i stånd att hjelpa och behandla en ormstungen, emedan han väl vanligen
äfven i den minsta by kan förskaffa sig brännvin. För att lugna dem, hvilka af
spritdryckernas användning i dylika fall frukta svårare följder än ett rus, vill jag
uttryckligen anmärka, att af huggorm bitna menniskor äfven efter omättlig
förtäring af brännvin icke erfara några rusgifvande verkningar. Att man dessutom, om
man kan, suger ut, skär eller bränner såret eller åtminstone, tills läkare hinner
anlända, ofvanför det samma anbringar ett band med något hårdt föremål, exempelvis
en liten sten, så fast den sjuke tål, behöfver väl icke särskildt påpekas.
I Sydvestra Europa ersattes och representeras vanliga huggormen till en del af
en slägting, hvilken namnet vipera tillkommer framför hvarje annan, emedan denna
art var bäst känd af de gamla romarne och af dem kallades Vivipara, den, som
foder lefvande ungar. Viperan (Vipera aspis) uppnår nästan alldeles samma storlek
som vanliga huggormen, men är något klumpigare byggd och har bredare hufvud
än denne. »Medan vanliga huggormen», anmärker Strauch, »bebor det
europeiskt-asiatiska fastlandets mellersta och nordliga trakter och med en jemförelsevis liten del
af sitt utbredningsområde tillhör medelhafsområdet, träffas viperan uteslutande i detta
senare och öfverskrider endast i Frankrike dess gränser. Viperaus område sträcker
sig ungefär från 9° till 24° östlig longitud från Ferro och går norr ut ungefär till
49°, medan han i söder endast obetydligt går utom 37° nordlig bredd.»
Den tredje af Europas giftiga ormar, Sand-hnggormen (Vipera ammodytes),
som på grund af ett hudartadt, af fjäll täckt bihang på nosen, hvilket liknar en
kägelformig vårta, blifvit upphöjd till representant för ett eget slägte,
Nos-Imggormar (Bhinechisj, öfverträffar i längd sina anförvandter med flera centimeter;
exemplar af en meters längd tillhöra likväl de största sällsyntheter.
Sandhugg-ormen bebor Kärnthen, Tyrolen, Ungern, Istrien, Dalmatien, Grekland, Italien,
Frankrike, den grekiska och den Pyreneiska halfön, Turkiet, norra Afrika, sannolikt
äfven mindre Asien och finnes företrädesvis i bergstrakter, i hvilka han stiger till
betydlig höjd.
Kap-kolonisternes Puffad d er (Vipera arietans, fig. 60) är äfven en stor
huggorm. Den största, som sannolikt kommit i någon samling, har jag sjelf vårdat och
efter dess död uppmätt: längden utgjorde 1,47 m. Baker försäkrar sig hafva
dödat och uppmätt ett ännu större exemplar af 1,63 m. längd, men dermed torde
också den yttersta gränsen f Or denna arts storlek vara uppnådd. Puffaddern är den
enda huggorm, hvars jemförelsevis små näsborrar ligga ofvanpå nosen, bakom dess
spets och äro rigtade uppåt. Han bebor hela Afrika från 17° nordlig bredd, men
blifver mot verldsdelens södra spets allt mera sällsynt. På vestkusten är han allmän,
i de sydöstra delarne ingenstädes sällsynt och i det inre af landet sannolikt utbredd
öfver allt. Sitt namn har denna huggorm fått till följd af den häftiga hväsning,
han låter höra, så snart han oroas, hvilket aldrig kan ske, utan att han blir retad. Vid
dylika tillfällen plägar han blåsa upp sig så starkt, att hans kropp blifver dubbelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
