Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROPORMAR.
163
Af de sex skall erormsarter, hvilka man känner, tillhöra icke färre än fyra
jordens nordliga halfva, och blott en enda uppträder äfven söder om Panamanäset. Till
den vanliga och mest kända arten sällar sig Diamantskallerormen (Crotalus
ada-manteus) redan i södra delen af Förenta staterna, och längre söder ut, i mellersta
Amerika, beröres hans utbredningsområde af Cascavellan (Crotalus horridus), den
enda art, som hittills anträffats i Sydamerika.
Fig. 63. Buschmeister (Lacliesis muta).
Lachesisormar (Lachesis). Linné gaf namnet Stumma skallerormen
(Crotalus mutus) åt en af Sydamerikas fruktansvärdaste ormar, som af holländska
kolonisterne i Guyana kallas Buschmeister och af brasilianerue Surukuku. Denna
liknar visserligen skallerormarne, men i stället för skallra har han endast fyra till
fem smärre, tillspetsade fjäll och en tagg i stjertens spets, hvarför han af D au cl i n
ansetts representera ett eget slägte, Lachesis.
Buschmeistern (Lachesis muta, fig. 63) uppnår en längd af 2,5 m. och
derutöfver och är ofvan på rödgnlaktig botten tecknad med en läu^dracl stora, svart-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
