Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 ORMAR.
han skonar icke heller däggdjur och foglar och i allmänhet icke ett enda
ryggradsdjur, som han kan få igenom sitt svalg. Enligt alla iakttagares uppgifter är han en
skräck for negrer och andra som arbeta vid risodlingar. Han fruktas mera än
skallerormen, emedan denne, såsom man säger, endast sårar, när han vredgas, då deremot
vattenhuggormen angriper och söker såra hvarje lefvande varelse, som närmar sig
honom. Och icke allenast menniskorna frukta honom, utan alla djur, som bebo
träsken eller uppehålla sig i närheten af vatten, däggdjur så väl som foglar, kräldjur
så väl som groddjur och fiskar, ty alla hotas af honom. - Vattenhuggormen låter
lättare än de flesta andra giftiga ormar hålla sig i bur och fortplantar sig der utan
svårighet. Ef f eld t kallar honom den farligaste granne, som en orm eller ett litet
djur i allmänhet kan hafva, ty han biter och förgiftar icke blott däggdjur och foglar,
utan äfven kräldjur, groddjur och fiskar samt till och med andra ormar, så väl icke
giftiga som giftiga. På fångna vattenhuggormar iakttog Ef f eld t, att parningstideii
inföll på flera tider af året, om våren, sommaren och hösten. Mot sin vårdare visar
sig vattenhuggormen märkvärdigt godmodig och tam, man skulle nästan kunna säga
tacksam. Gent emot denne afstår han fortare än andra ormar från sin lust att bitast
och lättare än alla andra ormar vänjer han sig vid att mottaga sin föda ur vårdarens
hand. »Då jag i samma bur satte till sammans flere ormar af samma art och samma
varietet», säger Effeldt, »rådde fred dem emellan, men ditsatte jag en annan orm
af blott en annan varietet, så blef denne genast angripen och biten. Bettet hade
för medlemmar af arten aldrig farliga följder, hvaremot andra arter, som sattes i
samma bur, såsom skaller- eller lansormar, alltid dukade under för dess följder.»
Det på arter rikaste slägtet i hela familjen vilja vi kalla Hålormar (Bothrops).
Hithörande ormar äro jemförelsevis smärt byggda djur med trekantigt hufvud, hvilket
med undantag af nosspetsen och trakten kring ögonbrynen endast beklädes af små
fjäll, men icke af plåtar, och med måttligt lång stjert, som ofta är en gripstjerL
Alla ormar, som räknas till denna grupp, lefva i indiska och sydamerikanska området.
För att lära känna de indiska Klätterhålormarnes (af underslägtet
Trime-resurus) lefnadssätt, är det nog, om jag söker sammanfatta hvad jag känner om en
art af gruppen. Träd hålor m en eller malaj ernes Budru-Pam (JBothrops
erythru-nts)j en endast medelstor art af gruppen, uppnår en längd af 85 cm. och är på öfre
delen gräsgrön, på sidorna något ljusare, på undre delen grönaktigt hvit. Hans
utbredningsområde sträcker sig från indiska halfön till Kina. Färgen liknar bladverket
på vissa träd i så hög grad, att man knappt är i stånd att upptäcka honom bland
trädens grenar, der han icke allenast klättrar utmärkt utan också vet att intaga de
beqvämaste ställningar och lägen. En trädorm, som sålunda hängifver sig åt hvilan
eller sofver, bekymrar sig om den yttre verlden endast då detta synes honom
obetingadt nödvändigt. Utan att röra sig låter han menniskan nalkas intill sig. Nattetid
torde han vara lika liflig som han är sömnig om dagen. Först på natten börjar han
sin jagt på allehanda smärre foglar, däggdjur eller träd- och andra grodor äfvensom
på insekter, hvilka enligt Stoliczkas åsigt till och med skulle bilda hufvuddelen af
hans föda. Trädhålormens gift betecknas allmänt såsom icke särdeles verksamt, dock
kan väl knappast betviflas, att äfven han förmår gifva farliga sår.
Trädhålormarnes representanter i nya verlden äro de i södra och mellersta
Amerika äfvensom på Antillerna lefvande och icke kläfctrande Lansormarne (af
underslägtet Bothrops). Den Egentliga lansormen (Bothrops lanceolatus, fig. 65}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
