Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROPORMAR. 169
Amerikas fastland herbergera!* två med lansormen nästan jembördiga medlemmar
af samma slägte, Schararaka (Botlirops brasiliensis) och Labaria (S. atrox), två
till gestalt, färg och lefnadssätt ända till förvexlinö* hvar andra liknande arter. Af
O ’ r5 CD
detta skäl äro de möjligen och enligt min åsigt sannolikt jemte ytterligare minst en
till samma område hörande giftorm icke annat än varieteter af ett och samma djur.
Schararakan blir enligt prinsens af Wied mätningar 1,42 m. lång, men lär enligt
Tschudi kunna uppnå en längd af 1,8 m., och är enligt prinsen af Wied den
vanligast förekommande giftiga ormen i Brasilien; han är äfven utbredd öfver allt,
emedan han lika gerna lefver i de torra, heta buskmarkerna som i de höga, fuktiga,
mörka urskogarne. Labarian förekommer enligt Schomburgk likaledes i hela Guyana
och är lika vanlig vid kusten som inuti landet samt träffas här och der äfven i den
fria savannen. Schomburgk har till sin icke ringa förvåning på en af sina Utflygter
vid floden Haiama sett labarian i vattnet, fiskande, såsom en gammal jagtkunnig
indianqviuna försäkrade honom. Båda dessa ormar äro i högsta grad fruktade och
verkligen också ytterst farliga djur. Ett bett af dem slutar visserligen icke i alla
fall med döden, men framkallar under alla omständigheter de farligaste tillbud, så
vida icke passande motgift genast användes. Schomburgk meddelar oss, hvilka
svåra följder äfven ett bett, som icke slutar med döden, medför. »En f. d.
följeslagare åt min broder», säger han, »blef biten af en labaria. Han hade strax före
vår ankomst i kolonien, sju år efter det han blef biten, dött af bettets följder. Han
led vid minsta väderleks vexling de häftigaste smärtor, och såret gick dervid alltid
upp på nytt, hvarvid en illaluktande vätska rann ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
