Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEODDJUE E1LEE AMFIBIER.
En djup klyfta skiljer de hittills skildrade ryggradsdjuren från dem, som ännu
återstå att beskrifva. De förra andas under alla sjelfständiga lefnadsskeden med
lungor, största delen af de senare åter andas åtminstone i början af sitt sjelfständiga
lif genom gälar. I den klass, med hvilken vi nu skola sysselsätta oss, försiggår i
enlighet härmed alltid en förvandling, såsom hos de lägre, ryggradslösa djuren ganska
allmänt är fallet, d. v. s. de djur, som tillhöra amfibiernas klass, hafva ännu icke, då
de lemna ägget, samma ^byggnad som föräldrarne, utan erhålla denna först senare,
då de lemna larvtillståndet och blifva fullväxta.
Amfibierna stå vida närmare fiskarne, än kräldjuren å sin sida visa öfvergång
till foglarne. Deras ungdomslif liknar fullkomligt fiskens lif, och först vid mognare
ålder blir det möjligt för dem att »lefva på båda sätten», så som namnet amfibier
uttrycker, ehuru åtminstone de flesta af dem aldrig helt och hållet förmå aflägsna
sig från vattnet eller frigöra sig från detta element. Deras kroppsform är
underkastad många och betydliga vexlingar. »A eiia sidan utmärker den sig», säger
Vogt, »genom fullkomlig brist på extremiteter eller genom dessas i högsta grad
förkrympta utveckling vid kroppens maskform, å andra sidan åter kännetecknas den af
starkt utvecklade rörelseorgan och en afplattad kropp, som närmar sig formen af en
skifva. Hos de grodartade amfibierna försvinner stjerten efter fulländad utveckling,
så att intet spår längre finnes af den samma och ändtarmens mynning, såsom hos
maskgroddjuren, befinner sig omedelbart vid kroppens bakre ände.» Endast hos högst
få amfibier finnas spår eller antydningar till sådana hembildningar, som allmänt
bekläda kräldjurens och likaså foglarnes och däggdjurens kropp, eller, såsom klor och
naglar, väpna fötterna. Endast på få ställen finnas vårtor på läderhuden. Denna,
som aldrig är utvecklad i någon högre grad, innehåller hos somliga arter mellan
två lager stälda, flersidigt begränsade och med en grötlik massa fylda maskor eller
celler, hos andra arter djupa, blinda hålor, i hvilka ungarne utveckla sig, hos andra
slutligen valkartadt förtjockade ringformiga bildningar, i hvilka i små påsar ligga
hårda bildningar, liknande fiskfjäll. Förbeniugar i huden förekomma endast hos få
paddarter. Hos grodor och salamandrar är huden slipprig, mjuk, merendels säcklikt
utvidgad, sammanväfd af elastiska senfibrer och temligen tunn, så att musklerna
skimra genom den samma hos de arter, hos hvilka den ligger tätt intill kroppen.
Läderhuden täckes af en färglös, af skifformiga celler bildad öfverhud, hvari ofta
olika färgämnen af grön, blå, gul eller brun färg äro aflagrade. Hos många af de
nakna, grodartade djuren finnas i huden särskilda körtelsäckar, hvilka afsöndra en
skarp, mer eller mindre hvitlökluktande mjölksaft. Den nakna huden och dess
körtlar äro af stor betydelse för amfibiernas lif. De dö, om dessas verksamhet på något
sätt rubbas. Så vidt man vet, dricker intet af de djur, som tillhöra denna klass,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
