- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
174

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174 GRODDJUR I ALLMÄNHET.

af jordens nordligaste del, öfver alla regioner. Värme och vatten äro i högsta grad
vilkor för deras lif och trefnad. Deras beroende af vattnet är så stort, att de icke
kunna tänkas utan detta, alldenstund de med få undantag måste tillbringa sin

ö O

första ungdom härstädes. Det andra lifsvilkoret för dem eller värmen förklarar, att
deras antal stiger utomordentligt mot eqvatorn, så att man nästan kan säga, att
vändkretsländerna äro deras egentliga hem. Men alltid välja de endast sött vatten
till sin vistelseort eller för att deri frambringa sin afkomma samt undvika, så vidt vi
hittills känna, hafvet eller salt vatten i allmänhet. En betydlig del af dem stannar
under alla lefnadsperioder i vattnet, de flesta uppehålla sig dock på land, sedan de
genomgått sin förvandling, ehuru endast på fuktiga ställeri. Der öknen fullständigt
tagit öfverhand, finnas inga amfibier, men der vatten, om också blott tidtals och
hvarje år, finnes, saknas icke heller dessa djur. På samma sätt som de hos oss
tillbringa vintern, så tillbringa de derstädes den motsvarande torra årstiden, inbäddade
i gytjan eller åtminstone i håligheter, i en dödslik sömn, hvarur först nästa vårs
början väcker dem. - Om vi nu med stöd af Giinthers förträffliga arbete söka
förskaffa oss en öfverblick af amfibiernas utbredning i allmänhet, så finna vi först,
att ingen annan klass af ryggradsdjur har att uppvisa så få, för ett bestämdt område
egendomliga former. Jordens norra halfklot utmärker sig genom de endast for detta
egendomliga stjertamfibierna, den varma zonen har sina jettestora grodamfibier,
Sydamerika är rikt på trädgrodor, Afrika utmärker sig genom sin fattigdom på amfibier
i allmänhet. De särskilda slägtena hafva ofta, familjerna nästan alltid sina
representanter i olika områden, och de särskilda arterna utbreda sig, så bundna de än
synas vara vicl vissa ställen, icke sällan förvånande vidsträckt. Men ingen amfibie
finnes, som kan kallas verldsborgare, och lika litet finnes ett slägte, som eger
representanter i alla utbredningsområdena. Mest utbredda äro löf- och vattengrodorna
jemte paddorna, men just de senare båda slägtena saknas helt och hållet i Australien,
medan löfgrodorna der nå en förvånande utveckling. På de senaste tjugu åren har
antalet beskrifna amfibiearter ökats i så hög grad. att Wallace 1876 kunde uppgifva
deras antal till nära 700. Så vidt utbredda enstaka amfibiearter än äro, så segt
hålla cle sig qvar på ett och samma ställe. Deras vistelseområde inskränker sig ofta
till ett rum af några få qvadratmeter: en medelstor dam, en pöl, hvari vatten
regelbundet samlar sig, kan vara boningsplatsen för hundratals af dessa förnöjsamma
varelser, utan att de få lust att utvandra. Ett enda träd i urskogen kan herbergera
andra arter år ut och år in. så väl larver som full växta exemplar. - Amfibiernas
lif förefaller oss ännu mera enformigt än kräldjurens, ehuru de flesta amfibier,
åtminstone hvad deras förmåga att röra sig beträffar, öfverträffa många kräldjur. T
Öfverensstämmelse med deras lif i vatten äro alla, må hända endast med undantag af
inaskgroddjuren, förträffliga simmare och detta ingalunda blott i larvtillståndet, hvilket
på visst sätt stämplar dem såsom fiskar, utan äfven såsom fullväxta, lika mycket om
fötterna eller stjerten utgöra deras hufvudsakligaste rörelseorgan. På land röra de
sig på mycket olika sätt. Alla stjertamfibier släpa sig mödosamt krypande fram,
medan åter grodorna flytta sig medelst kortare eller längre hopp. Bland de
sistnämnda gifves det äfven klättrare, d. v. s. sådana, som väl äro i stånd att klättra
upp till toppen af höga träd, men detta klättrande går till på annat sätt, än hos
de förut omtalade ryggradsdjuren, ty det är egentligen endast ett hoppande från en
hvilopunkt till en annan högre upp belägen. - I ett afseende utmärker sig flertalet
amfibier framför kräldjuren. Under det att bland kräldjuren blott få hafva något
läte i detta ords egentliga mening, eger en hel mängd groddjur, i synnerhet af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free