Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEODOB. 177
och lika fullt återvänder lifvet, om denna massa fuktas med vatten. Till och ined
i magen på sina fiender visa groddjuren samma lifsseghet: ur dödade och uppskurna
ormar framkrypa ännu lefvande paddor, hvilkas bakben helt och hållet eller
åtminstone till någon del redan blifvit smälta. - Af det hat, som kräldjuren med rätt
eller orätt uppväcka, lida äfven groddjuren, hvilka i så många hänseenden likna
dem och ända till senare tider sammanblandats med dem. Intet enda af groddjuren
är emellertid skadligt eller farligt, men lika fullt förföljas och dödas de af den blinda
okunnigheten på ett oförsvarligt sätt. Vissa från urgamla tider härstammande
fördomar mot dessa djur fortfara ännu i våra dagar till och med hos s. k. bildade
personer. Medan den insigtsfulle trädgårdsmästaren skyddar paddan, och de kloka
engelsmännen till och med uppköpa henne i hundratal för att med hennes tillhjelp
rensa sina trädgårdar från allehanda skadlig ohyra, slår den råa eller åtminstone
okunniga menniskan i hjel det »otäcka» djuret, hvar helst hon träffar det, liksom
ville hon ställa sig på samma ståndpunkt som storken, hvilken mot detta djur visar
en for oss nästan obegriplig mordlust. De, som vilja iakttaga dem närmare, skola
finna, att de öfriga groddjuren i lika hög grad förtjena det intresse, som nu endast
kommer grodorna till del. - Mot de flesta rofdjur skyddas många af det slem, som
deras hud afsöndrar, men de, som icke ega en så beskaffad bud, falla i oerhördt
antal offer för allehanda’djur: om grodan kan man säga, att hon »har lika många
fiender som haren». Emellertid är det en lycka för hennes slägte och må hända
äfven for oss, att den utomordentligt starka förökningen snart åter utjemuar alla
lidna förluster.
FÖRSTA ORDNINGEN:
oller Stjertlösa .Ajntifil>ie:r (^. iivt ra)
En klumpig, nästan fyrkantig kropp, ett nedhyckt och bredt, i nosdelen
afrundadt hufvud med stort gap, ingen särskild hals, fyra väl utvecklade lemmar och
en mer eller mindre glatt, naken, slipprig hud äro de; yttre kännetecken, som
utmärka alla hit hörande groddjur. Ögonen äro jemförelsevis stora och rörliga, d. v. s.
de kunna dragas till baka in i sina hålor, och hafva vanligen äfven ett lifligt
uttryck; näsborrarne, som äro belägna frampå nosspetsen, kunna merendels tillslutas
af särskilda flikar; öronöppningen är stor och angifves af den fria, platta trumhinnan.
Många arter ega förmågan att förändra färg. Till en viss grad och icke sällan
fullkomligt af passar sig deras kroppsfärg efter omgifningen, och inflytanden, som väcka
deras känsel, deras drifter och förnimmelser, erhålla sitt uttryck genom f arg vexlingar.
- Benstommens byggnad är högst enkel. Hufvudet är starkt nedtryckt, emedan
gom- och okbenen utsträckas i hög grad och de särdeles breda ögonhålorna ligga
nästan vågrätt, hvarjemte äfven skallen bakom dem afplattas. Till hals finnes strängt
taget endast en antydan, då de endast ega en halskota, atlas. Ryggraden är vanligen
sammansatt af 6 till 7 kotor, hvilka icke närmare kunna betecknas, alldenstund någon.
skilnad mellan bröst- och buktrakt icke märkes i ryggraden. Korsbenet är förenadt
med det långa, staf-formiga stjertbenet, och på båda sidor af korsbenet stödja sig de
långa, baktill och nedtill förenade bäckenbenen. Främre extremiteternas benstomme är
nrelim, De. l-aUllodiga ryggradsdjurens lif. 2:a uppl. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
