- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
178

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178 GRODOR.

fäst vid en mer eller mindre broskartad, bakåt fri bröstbensgördel, som
sammanhänger med ryggraden genom mjuka delar och inunder bildar ett bröstben, som
är deladt i flera stycken. Refben finnas icke, ty såsom sådana kan man icke
betrakta kotornas sidobihang. - Med hänseende till grodornas utbredning behöfver
jag efter hvad redan blifvit sagdt icke vidare yttra mig. Sällskaplighet är ett
grunddrag hos alla vid eller i vatten lefvande grodor; dock bilda de sins emellan aldrig
någon förbindelse, såsom detta är fallet hos de högre ryggradsdjuren, utan hvar och
en lefver på sitt sätt, utan att bekymra sig om de öfriga. De grodor och paddor,
hvilka lefva i träd eller ströfva omkring, förena sig egentligen blott under
parningstiden, och om man äfven eljest verkligen iakttager flera af dem på ett och samma
ställe, så har det uteslutande varit lokalens beskaffenhet och den dermed
sammanhängande utsigten till rikligt byte, soin sammanfört dem. Maskar och snäckor
utgöra deras käraste föda, men äfven fiskrom och småfisk förtäras, och ordningens
största arter våga sig till och med på små däggdjur och foglar. Enstaka löfgrodor.
exempelvis den australiska guldlöfgrodan (Hyla aurea) lifnära sig enligt Krefft
nästan uteslutande af andra groddjur och i främsta rummet af löfgrodor. - Mer än
någon annan lifsverksamhet förtjenar dessa djurs fortplantning vår uppmärksamhet.
Hos alla grodor tager hannen en ovanlig andel i fortplantningen, icke blott såsom
äggens befruktare, utan äfven såsom medhjelpare vid äggens läggande, och till och
med såsom vårdare. Det antal ägg, en hona lägger, är betydligt; vid läggningen
omgifvas de af ett slemmigt hölje, och omedelbart efter läggningen befruktas de af
hannen. Larvernas förvandling till fullväxta djur försiggår på det ofvan angifna
sättet. Denna förvandling varar tre, fyra, fem månader och derutöfver, hvarefter de
numera sina föräldrar till gestalt liknande ungarne lemna vattnet och börja de
förras lefnadssätt. Detta är regel; men undantag saknas icke. Redan, med
afseende på valet af vattendrag råda mycket olika förhållanden. Medan många endast
lägga sina ägg i dammar, grafvar eller pussar, som icke uttorka så länge larvernas
utveckling varar, nöja sig andra med den ringa vattenmängd, som samlar sig mellan
trädens blad eller i ihåliga träd, och slutligen finnas grodor, som i allmänhet icke
lägga sina ägg i vatten. I buskskogarne långs Brasiliens sandiga kust hör nian, enligt
prinsens af Wied iakttagelser, hela dagen och hela natten de ljudliga, ovanligt
starka, grofva och kort afbrutna, men ofta upprepade lätena af en groda, benämnd
Säpo, och följer man dessq, ljud, finner man djuret, som frambringar dem, mellan,
bromeliernas blad. Här samlar sig nemligen alltid vatten, och till och med vid
största torka eller värme stannar derstädes en i så fall svart, oren vätska, men efter
ihållande regn träffas der rent vatten i mängd, som till och med användes till dryck.
»I dessa vattensamlingar i växtens bladvinklar lägger den nämnda grodan sina ägg,
såsom vi till vår öfverraskning funno, då vi i januari, under den starka och mattande
värmen och vattenbristen, sökte efter detta vatten, för att dermed fylla våra
dryckeskärl. De små, redan utkläckta larverna hindrade oss för öfrigt icke att dricka
vattnet, då vi efter att hafva färdats under middagstimmarne fullkomligt utmattade
lade oss i den tryckande varma skuggan af buskarne för att hvila oss något: - vi
endast silade vattnet genom en duk och blandade det med limonadsaft och socker.
Man kan vända om en bromeliaplanta, i hvilken man hör dessa grodor skrika, så att
vatten, insekter och krabbor - ty sådana trifvas lika bra deri - flyta ut; sapon
drager sig dervid allt jemt djupare till baka mellan bladen och sitter så fast, att man
måste rycka bort hvart och ett blad särskildt för att finna henne. Håligheteii i
ett träd, hvari vatten samlat sig, kan för öfrigt fullständigt förslå att lemna dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free