Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
GRODOR.
som sätta dem i stånd att fasthålla sig på glatta ytor, emedan nemligen ett
lufttomt rum bildas, då löfgrodan trycker till dem. Dessutom kännetecknas familjens
alla medlemmar genom på hela buksidan befintliga talrika fina vårtor med en
svettpor i sin spets, hvilka vårtor, såsom man tror, tjena till att uppsuga daggdropparne
på bladen och derigenom förskaffa kroppen den for denna nödvändiga fuktigheten.
Löfgrodor (Hyla). Vår Löfgroda (Kyla viridis, fig. 67), som enligt vår
åsigt utgör familjens urbild och företräder dess mest utbredda slägte, är den minsta
grodart, som förekommer i Europa. Hon uppnår en kroppslängd af 3 cm. och är på
öfversidan bladgrön, på undersidan gråhvitaktig. En svart, ofvan gulkantad strimma,
som börjar vid näsan och sträcker sig till bakbenen, åtskiljer de båda hufvudf är gerna;
fram- och bakben äro ofvan gröna och gulkantade, inunder Ijasgula. Hannen skiljer
sig från honan genom sin svartaktiga struphud, som han kan blåsa upp till en stor
Fig. 67. Löfgroda (Hyla
boll. - Med undantag af den höga norden och enligt D u mer ils påstående äfven
Storbritannien, förekommer löfgrodan i alla Europas länder, men utbreder sig äfven
öfver den asiatiska delen af gamla verldens nordliga område. Af Gån tor anträffades
hon till och med söder om detta på den kinesiska ön Chusan, och likaså finnes hon
långs hela Medelhafvets södra kust. l Sverige förekommer hon blott i östra Skåne.
Hon svnes endast föga vara i behof af värme och låter derför också höra sig redan
*/ fij **-*
i början af april, under vackra vårar väl redan i slutet af mars, och vistas i det fria
ända till sent på hösten. Man märker löfgrodorna emellertid föga, ty endast under
lektiden samla de sig i vattnet i något ansenligare skaror, men strax derefter begifva
de sig upp i buskarne och träden och lefva här undangömda bland lofven. De äro
bland de täckaste groddjur vi känna och mera snabba och viga än alla andra hos oss
förekommande arter. Den, som någon gång haft tillfälle att hålla en löf groda i en
glasburk, har nog sett, att hvarje gång hon utom vattnet ändrar plats, gör hon detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
