Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRODOR.
och visade också redan häftskifvorna på tåspetsarne; i det fjerde ägget bildade alla
fyra extremiteterna ännu endast korta stumpar och visade ännu icke något spår till
tår, hvaremot, som man vet, eljest hos groddjuren de bakre extremiteterna och tårna
visa sig först, hvarvid fotspetsen först urskiljes. Hvarken till gälar eller gällock
fans ett spår; stjerten deremot var hos detta foster märkbart större än hos de öfriga
och låg ined sin breda yta tätt intill blåsans inre vägg och var derjemte så kärlrik,
att dess betydelse såsom andhemtningsredskap icke kan betviflas. Vid fortskridande
utveckling blifva den på buken framskjutande ägg-gulan äfvensom stjerten allt mindre,
så att denna senare, då det från nosen till analöppningen 5 mm. långa djuret
genombryter äggblåsan, endast är 1,8 mm., några timmar senare uppgår till endast
0,3 mm. och slutligen alldeles förkrymper under loppet af samma dag.
Andra familjen: Egentliga grodor (JRanidce).
Hos de egentliga grodorna utvidga sig tåspetsarne icke till häftskifvor. Kroppen
är jemförelsevis smärt, hufvudet kort och platt med bred mun, främre fotparet mycket
kortare än det bakre, hvars tår regelbundet förenas genom bred simhud, huden på
kroppens undersida i allmänhet slät, på kroppens öfversida deremot vanligen besatt
med körtlar. Alla arter bära tänder i öfverkäken och gommen. Till artantal
fattigare än löfgrodorna, bebo medlemmarne af denna familj i talrik mängd den
tempererade och varma zonens vattendrag samt förekomma i alla verldsdelar med
undantag af Nya Holland. Man träffar dem öfver allt, hvarest det finnes vatten, och
förnimmer deras nattliga sång allestädes, der det är dem möjligt att kunna lefva,
ty liksom vanliga grodan hos oss, bebo dess anförvandter lika väl lågländer som
högländer, och likaså nedsätta de sig lika väl vid flytande som stillastående vatten,
så vida dessa icke äro saltaktiga. Men många arter i familjen vistas i likhet med
löfgrodorna endast under lektiden i vattnet samt uppehålla sig derefter på fuktiga
Tingar, på fält och i skog, hvarest de irra omkring, må hända utan mål, och hvila sig,
der dagen öfverraskar dem, för att med skymningens inträde åter fortsätta sin väg.
Sällsam ljuder dessa grodors kör i främlingens öra, då han första gången beträder
en annan verldsdels mark, ty till de från hemlandet bekanta lätena sälla sig nya,
främmande ljud, hvilka man visserligen genast upptäcker komma från grodor, men
som dock genom sin egendomlighet i högsta grad ådraga sig uppmärksamhet och
varit orsak till, att de första nybyggarne liksom också forskarn e utmärkt de
ifrågavarande sängarne med betecknande namn. - Då i det inre af Afrika den torra
årstidens allt tillintetgörande hetta förtorkat gräset, aflöfvat träden, drifvit foglarne
till lyckligare trakter, fängslat däggdjur, kräldjur och groddjur vid deras iden, äro
menniskor och djur. som tvingas att uthärda hettan, nästan på väg att fortvifla.
så tungt trycker denna årstid de lefvande. Omsider upptorna sig i fjerran dunkla
moln, som burna af rasande stormar medföra ett vederqvickande regn åt den
för-smäktande jorden, och ined detta kommer våren. Hela timmar forsar regnet från
himlen; på lågländta ställen och fördjupningar bilda sig bäckar och strömmar, gölar
och sjöar, af hvilka åtminstone de sistnämnda under flera dagar bevara det vatten,
som samlat sig i dem; och innan ännu himlen åter fullständigt uppklarnat, innan
ännu regnet runnit af trädens grenar, har våren uppväckt sofvarena. På aftonen af
första regndagen ljuder det tusenstämmigt ur hvarje regnsjö, hvarje större gol. hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
