- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
187

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EGENTLIGA GRODOR.

187

regelbundet öfversvämmande regnström: »gonk, gonk, gonk» emot en, hvart månan
må vända sig. Rundt omkring hvarje vattensamling sitta små grodor, på hvarje
vattenspegel simma tusentals andra, hvilka tyckas med jubel helsa den tid, som är
dem förunnad att lefva; omedelbart efter uppvaknandet börjar lektiden, förnöjda
drifva de omkring, så länge vatten finnes, hvari de kunna bo, för att åter försvinna
med sista vattendroppen. På samma sätt förhåller det sig i alla länder, i hvilka
årstiderna äro skarpt åtskilda, hvaremot i de länder, i hvilka år ut, år in under en
mild himmel nästan samma väderlek råder, grodornas muntra slägte nästan utan
afbrott sköter sina bestyr och utför sina sångstycken, hvarjemte lektiden för dem
infaller under nästan alla månader af året. I det vattenrika Sydamerika hör man
grodornas kör hvarje afton, med säkerhet efter hvarje regn; i Indiens fuktiga
lågländer ser eller hör man dem hela året om. - Först i nyare tider har smaken för
att hålla djur i bur sträckt sig äfven till grodorna. Förut fingo våra inhemska arter
blott tjena vetenskapsmännen vid deras försök, och grodornas tillfångatagande var
nästan alltid på samma gång deras dödsdom. Numera håller man dem i särskildt
inrättade burar, hvilka erbjuda dem så stora beqvämligheter som möjligt, genom god
behandling vänjer man dem inom kort vid menniskan och får dem lika tama som
trädgrodorna.

Oken säger visserligen, att man kan tro sig vara försatt i ett dårhus, om man
kommer i närheten af en dam, der grodor drifva sitt spel, men jag för min del
anser deras sång lika väl som näktergalens tillhöra vårnatten. Obegränsad fröjd
uttalar sig i dessa enkla ljud, till och med verklig harmoni, så sträfva de särskilda
stämmorna än tyckas vara. »Brekeke» uppstämmer en af dem - sällskapets
före-sjungare - och alla de andra höra tysta på, men blott för att i nästa ögonblick
stämma in med sainma strof eller ett doft »quarr» och derpå qväka på det gamla
vanliga sättet. Med skymningskylan börjar allmänt grodornas sång och fortsattes
länge, sedan alla andra ljud i vårnatten tystnat; först mot morgonen blifver det
tystare i dammarne, ehuru allt jemt än den ena, än den andra, liksom med välbehag
dröjande vid minnet af sitt förut ådagalagda mästerskap, ännu låter höra ett till
hälften undertryckt »quarr». Det är väl möjligt, att det för nervsvaga personer,
som bo i närheten af en groddam, slutligen kan blifva obehagligt att under hvarje
ljum sommarnatt oupphörligt få höra ett och samma musikstycke, men jag delar icke
denna ovilja, emedan jag hör till dem, som stämmas till glädje, då de förnimma de
entusiastiska sängarne, och jag tror, att åtminstone hvar och en, som tillbragt sin
ungdomstid på landet, skall gifva mig rätt.

Vattengpodor (E an a). Den äfven hos oss, vid Gusum i Östergötland och på
några ställen i Skåne förekommande Ätliga grodan (Råna escidenta, fig. 69), typ
för vattengrodornas slägte (Råna), gäller i Gli n the r s ögon äfven såsom typ för
en särskild familj, hvilken från de närstående familjerna skiljer sig genom de
valsformiga, utåt föga bredare tvärutskotten på korsbenet, de runda pupillerna och frånvaron
af öronkörtlar samt på denna grund af oss uppfattas såsom en underfamilj (Ranince).
Om man afräknar de minst 10 cm. långa bakbenen, uppnår ätliga grodan en längd
af 9 till 10 cm., vid särdeles riklig näring väl också något derutöfver. På den öfra
kroppssidans tilltalande gröna botten stå svarta fläckar och löpa tre gula
längdstrimmor, en öfver ryggraden, en på hvardera kroppssidan. Två svarta strimmor teckna
hufvudet; kroppens undersida är hvit eller gulaktig. De stora ögonen hafva lifligt
guldgul iris och blicka klokt och muntert ut i verlden. - Ätliga grodans hemland
inskränker sig icke allenast till Europa, utan omfattar äfven nordvestra Afrika och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free