Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 GRODOR.
östra delen af Nordamerikas förenta stater från Maine till Virginien och må hända
ännu längre söder ut bilda vanliga grodans utbredningsområde, i hvilket hon uti
bergstrakterna stiger till 2000 m. höjd öfver hafvet och ännu högre; hon finnes
t. ex. vid hospitalet på Grina sel och i de öfre alpsj öarne på S:t Gotthard, ehuru
dessa sjöar ofta ända till juli täckas af is. Hon är af alla grodor den, som först
vaknar ur vintersömnen och visar sig; hennes lektid börjar innan vattendragen hunnit
blifva fria från is, och hennes ägg äro redan utkläckta, innan beslägtade arter ens
. 4
hunnit lägga sina. Äfven hennes larver utveckla sig hastigare än andra grodlarver,
och på detta sätt blir det möjligt för henne att lefva äfven i sådana trakter, i hvilka
sommaren varar blott några veckor. Under loppet af tre månader förvandlas
larverna till fullt utvecklade grodor, hvilka under gynsamma omständigheter lemna
vattnet i så stora skaror, att den gamla sagan om grodregn finner sin ganska naturliga
förklaring. Grodan börjar nu genast föra samma lefnadssätt som hennes föräldrar.
I olikhet med samslägtingarne uppehåller hon sig ofta långt borta ifrån vatten på
lingar och i trädgårdar, på fält och i skog, bland buskar och på liknande ställen;
under varma dagar döljer hon sig under stenar, trädrötter, i jordhål och andra
kryphål samt kommer först fram i skymningen för att jaga. Hennes jagt gäller de mest
olikartade insekter, nakna jordsniglar och dylika smådjur; hon gör oss sålunda endast
nytta och detta sannolikt i vida högre grad än vi förmoda. Under det hon ströfvar
omkring, hvilket vanligen sker med korta hopp, tager hon en noggrann öfverblick
af omgifningen, och så snart hon varseblifver en insekt, sätter hon sig på lur, och
II u väntar hon snarare än hon uppsöker det byte, på hvilket hon hoppas. Kommer
detta tillräckligt nära henne, störtar hon sig med ett blixtsnabbt språng efter det
samma, slungar fram den klibbiga tungan, och om fångsten lyckas, slukar hon det
utan vidare. Hon vet dock ganska väl att skilja olika slags djur: så t. ex. slukar
hon biu, men getingar utsprutar hon åter. - I ett afseende stå dessa grodor efter
de andra arterna: de äro dåliga musikanter. Endast vissa tider, i synnerhet under
parningstiden, låta de höra morrande eller grymtande ljud, som i fyllig klang stå
långt efter ätliga grodans läte och frambringas lika väl af honan som af hannen.
I motsats till ätliga grodan kan man väl beteckna vanliga grodan såsom stum,
framför allt under sommarmånaderna, under hvilka hon helt tyst och utan att göra något
buller sköter om sina bestyr. - Intet groddjur har så många fiender som. vanliga
grodan. Under alla åldrar förföljes hon af stor och liten, till lands och vatten, och
är först tryggad för angrepp, då hon dragit sig till baka i gytjan. Alla däggdjur
och foglar, som lefva af kräl- och groddjur, finna i henne ett alltid lätt tillgängligt
byte, och de grodätande Ormarne tyckas föredraga henne framför ätliga grodan; till
och med denna senare ligger i fejd med henne, åtminstone under de första
lefnadsåren ; sjelfva kräftorna göra till hennes skada skilnad mellan henne och hennes
slägtingar. Och till den nästan tallösa mängden af fiender sluter sig ytterligare
menniskan; ty, liksom ätliga grodan, fångas och slagtas äfven vanliga grodan för sina
feta lårs skull. Men om hennes förföljande af den sistnämnda orsaken är berättigadt,
så förföljes hon dessutom på grund deraf, att en del af den motvilja, som häftar vid
den med henne sällskapande paddan, öfverflyttas på henne, och sålunda vedergäller
man med skamlig otack de välgerningar, hon tyst och stilla uträttar på fält och ängar.
i skog och trädgårdar.
Oxgrodan (Råna mugiens, fig. 71) uppnår en längd af 20 till 22 cm. och
eger bakben, som hålla 25 cm. i längd. Öfra sidan är på olivgrön botten tecknad
med stora, mörkbruna eller svarttöckniga fläckar och en långs ryggraden löpande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
