- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
199

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNKER.

199

men kan trötta genom sin entonighet. Den klingar ungefär som »ku-uh» icke olikt
en glasklockas ton, är jemförelsevis svag och höres derför tydligt endast på några
la stegs afstånd. Hvarje ^särskild klockgroda ropar högst tre eller fyra gånger i
minuten och upphäfver alltid blott ett och samma läte; men alla hannar, som vilja
uttrycka sitt välbehag, qväka samtidigt, och på detta sätt uppstår den oafbrutna
musik, som man förnimmer. - Ett hufvuddrag i klockgrodans väsende tyckes vara
en gränslös rädsla. Endast i nödfall uppsöker hon alldeles rent vatten, men tycker
deremot om sådant, der ytan är täckt af andmat (Lemna) och andra växter, af det
enkla skäl, att hon under ett sådant täcke förträffligt döljes äfven för det skarpaste
öga. Förvillad af hennes svaga stämma, söker man ofta länge förgäfves upptäcka
henne och märker slutligen med en viss öfverraskning, att hon omedelbart framför

\x*:-v\o. ^ .>

. \\\ ^ .\ l i

Fig. 74. Klockgroda (Bombinator igneusj.

en sträcker upp hufvudet mellan vattenväxternas blad, må hända just på samma
fläck, som man redan förut flere gånger noga betraktat. På fasta landet söker hon
genom list dölja sig för mötande blickar: hon trycker sig nemligen ned mot marken,
oni hon icke nog hastigt kan uppnå det säkra vattnet, och den bruna ryggfärgen
så att säga upptages af markens färg. Oroar man henne, lägger hon hufvud och
fötter till sammans öfver den krökta ryggen, så att buksidan blir synlig och hon
sålunda erhåller ett helt annat utseende. I denna egendomliga ställning förblir hon
flere minuter, tills hon anser faran vara förbi och åter sätter sig i rörelse. Om hon
råkar i stor ångest, utgjutes ur baklårens vårtbesatta öfre del skum, hvilket liknar
såplödder och, liksom hos beslägtade arter, har en viss skärpa. - Hennes föda består
af insekter, snäckor och små maskar, och hon är sålunda långt ifrån att vara skadlig,
tvärt om ett bland de nyttigaste djuren. - Först under sitt tredje lefnadsår fort-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free