- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
203

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PADDOE.

203

några iakttagare till och med på ungar af sin egen art, ehuru hon för öfrigt lefver
i fred med sina likar och icke heller låter reta sig till strid med andra af sin egen
art. Denna godmodighet, som man lika väl kan beteckna såsom slöhet, är vanlig
hos många, dock icke alla paddor; magens kraf bestämmer deras beteende.
Dermed må dock icke vara sagdt, att de sakna hvarje andlig verksamhet. Mer än
andra groddjur flykta de ängsligt för hvarje djur, och i medvetande af sin svaghet

våga de icke att göra motstånd mot en starkare fiende; men äfven de kunna med

t
tacksamhet erkänna en dem visad välgerning, och mot den, som behandlar dem med

vänlighet, aflägga de småningom nästan alldeles den för dem egendomliga
skyggheten. Fothergill tror till och med, att tama paddor kunna skilja sin egare och
hans familj från främmande personer. - I olikhet med andra groddjur sofva
paddorna bort vintern i fjerran från vatten belägna torra håligheter i jorden. De krypa
undan i slutet af september eller i början af oktober i hålor, som de påträffa eller
sjelfva gräfva och tilltäppa; och i dessa tillbringa de vintern, ofta i sällskap, orörliga
och stelnade ända till mars eller april. Mot köldens inverkan skydda de sig genom
en hålan tillslutande vall af jord. Så snart de lemnat sitt vinterherberge, begifva
de sig för fortplantningen till något närbeläget vatten och åtnöja sig dervid äfven
med de minsta polar. Under lektiden låta hannarne dag och natt förnimma ett
tjutande, obehagligt skrik. Så snart rommen är lagd, skiljas hanne och hona,,
och båda begifva sig nu åter upp på det torra. Äggsnörena hafva ett halmstrås
tjocklek, uppnå en längd af 1,5 m. och innehålla många hundra ägg. De vecklas
af föräldrarne, som röra sig fram och åter, kring vattenväxter och dylikt och
fäst-hållas derigenom på djupet; efter två till tre dagar hafva äggen märkbart förstorats,,
efter fyra till fem dagar hafva de sträckt sig något, på sjuttonde eller adertonde
dagen genombryta de under tiden utvecklade larverna ägghinnorna, på tjugonde
dagen lemna de äfven slemmet. Derefter försiggår larvernas utveckling på
regelbundet sätt. I slutet af juni hafva de fyra benen utvecklat sig, och så snart detta
skett, lemna de unga paddorna vattnet, ehuru deras stjert ännu icke fullkomligt
inskrumpnat. Derefter fora de helt och hållet föräldrarnes lefnadssätt. De tillväxa
mycket långsamt, men kunna dock redan i femte lefnadsåret fortplanta sig. Rö s el
antager, att de kunna lefva i femton år, men underskattar sannolikt betydligt
deras lifslängd. - För att betaga det vidskepliga förstörelseraseriet hos paddans
fiender hvarje skymt till ursäkt, vill jag uttryckligen framhålla, att paddan om dagen
i allra värsta fall endast förgriper sig på sådana bin, hvilka så att säga flyga henne
rakt på näsan, men på sina nattliga ströftåg alldeles icke kommer i beröring med
nyttiga insekter och sålunda icke heller är i stånd att tillfoga oss skada. Den
osmakliga fördomen, att hon, då hon tömmer sin s. k. urinblåsa, sprutar från sig
gift, åsigten, att det visserligen skarpa slem, som hon utsvettas, skulle kunna förgifta^
inbillningen, att hon skulle besöka kreatursstall för att mjölka kor eller getter, och
alla dylika beskyllningar kunna lika litet tjena till ursäkt för förstörelseraseriet, ty
genom de noggrannaste undersökningar och försök har det visat sig, att paddan icke
sprutar från sig något gift, att körtelsaften visserligen framkallar sveda, om den
kommer i beröring med slemhinnor, men icke är »farlig, kort sagdt, att paddan icke

förmår tillfoga oss den minsta skada.

För underslägtet Brokiga paddor (JBufo) utgöres det hufvudsakligaste
kännetecknet af simhudens frånvaro på bakfötterna. Hit räknas Stinkpaddan (Bufo
calamita, fig. 75 &), hvars längd utgör 6 till 7 cm. Hon är ofvan, så när som på en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free