Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
GRODOR.
vårtor saknande, ljusgrön längdstrimma öfver ryggens midt, olivgrön, inunder
hvitgrå-aktig, på lår och buksidor med dunklare fläckar, med rödaktiga, i midten h vitpunkt erad e
vårtor och grågrönaktiga ögon; första och andra fingret äro sins emellan nästan lika
långa och öronkörtlarne temligen stora, äggrunda, platta samt lårkörtlarne tydliga.
Nära beslägtad, men dock af annan art, är den lika stora Grönfläckiga
paddan (Bufo variabilis, fig. 75 c), som ofvan på gråaktigt hvit botten, inunder
på hvit botten visar smärre gröna fläckar och dessutom kännetecknas af sina temligen
flacka, på sidorna inbugtade och derigenom njurformiga öronkörtlar samt af första
fingrets längd, i det att denna betydligt öfverträffar andra fingrets. - Grönfläckiga
paddan finnes endast här och der från Skåne i mellersta och södra Europa och saknas
på många ställen helt och hållet; stinkpaddan har deremot anträffats icke allenast i
alla länder, som herbergera vanliga paddan, utan äfven i norra Afrika och utbreder
sig således öfver tre verldsdelar. .- Efter den ofvan meddelade utförliga skildringen
af vanliga paddans lefnadssätt, kan jag fatta mig kort om grönfläckiga paddans och
stinkpaddans lif. Båda likna nästan i alla afseenden vanliga paddan; dock märker
man, att de äro vigare, qvickare, lifligare och rörligare än denna. Stinkpaddans
älsklingstillhåll äro håligheter i murar och klippor, äfven om de mynna en meter eller
ännu högre upp öfver marken i en lodrät vägg. För att komma upp till ingången,
som är alldeles oåtkomlig för vanliga paddan, klänger sig stinkpaddan med sina
i spetsarne hårda tår fast i Stenarnes fogar, trycker sin* vårtrika, klibbiga och fuktiga
buk mot ytan och kryper på detta sätt, visserligen mycket långsamt och försigtigt,
upp till sin tillflyktsort. Vid åsynen af en fiende söker stinkpaddan i främsta rummet
att fly så fort som möjligt, men upphinnes och oroas hon, så drager hon i ångesten
i hop sin hud till den grad, att alla dess körtlar uttömmas och hon betäckes af en
hvit, skummande vätska, som utbreder en outhärdlig stank. Eos el jemför den med
lukten af krutrök, Dumeril med stanken från en tobakspipa, som varit i långvarigt
bruk, eller med svafvelarsenik. - Stinkpaddans lektid börjar först sent på året, vid
samma tid som ätliga grodans. I slutet af maj eller början af juni infinna sig båda
könen i vattendrag, som äro be växta med vattenplantor och hafva grunda stränder.
Här stanna de flere dagar och göra sig ganska bemärkta, alldenstund hannarne med
största ifver och outtröttlighet låta förnimma ett löfgrodans skrik liknande läte, som
kan jemföras med »kräk, kräk, kräk». Närmar sig en menniska eller ett större
däggdjur i allmänhet, så förstummas alla, som varseblifva den ankommande; dock
finnas några, som äro så hetsiga, att de fortfarande qväka, då man redan fångat
och håller dem i handen. - Ungarnes utveckling framskrider, motsvarande den
sena årstiden, hastigt: redan på femte dagen röra sig larverna, på sjette eller åttonde
dagen krypa de ut, efter omkring sju veckor hafva bakbenen bildat sig, en månad
senare har stjerten inskrumpnat, och grodungarne uppsöka nu det torra. Vid fyra
eller fem års ålder anses de kunna fortplanta sig, men tilltaga äfven derefter i storlek
och uppnå högst sannolikt en ganska betydande ålder. Med afseende på den nytta,
som stinkpaddan gör, liknar hon sina slägtingar och förtjenar för den skull, att
hvarje förståndig menniska skonar henne.
Jettepaddan Aga (Bufo Agna) är det största af alla hittills beskrifna
groddjur, ett djur, som till omfång öfverträffar många sköldpaddor och vid en bredd af
12 cm. lär uppnå en kroppslängd af 20 cm. och derutöfver. - Alla södra och
mellersta Amerikas länder äfvensom de flesta dithörande öar herbergera agan.
Dumeril erhöll henne från Buenos Ayres, Brasilien, Guyana och Martinique; andra
forskare hafva iakttagit henne i Venezuela, Costa Rica o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
