- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
219

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FISKGRODDJUR.

röres fram och åter förbi alla hål och gropar, i hvilka man förmodar, att salamandrar
finnas. Hugger någon sådan efter masken, så faller kroken från käppen och fastnar
i hans gap. Man fångar jettesalamandern icke allenast för hans smakliga kött, hvilket
man äfven tillskrifver medicinska verkningar, utan också för att släppa honom i brunnar
för att hålla vattnet rent, alldeles som man gör i Europa med vattenödlorna. De
största exemplaren föras till Kioto, Osaka och Kobe, på hvilka ställen de ofta visas
i menageriet Deras försändning sker, liksom ålarnes, i med löfverk täckta och tid
efter annan fuktade korgar. Siebold tog år 1829 två lefvande jettesalamandrar med
sig från Japan för att öfverföra dem till Europa. Till deras föda under resan hade
han medfört Japanesiska flodfiskar, hvilka också förtärdes. Men då födan började
tryta, åt hannen upp honan, och derefter fick han svälta ända till ankomsten till
Europa, såsom det sedan visade sig, utan att taga minsta skada. Sedan dess hafva,

Fig. 82. Tretåig ålödla (Ampliiuma tridactylum).

i synnerhet under det senaste årtiondet, flera af dessa egendomliga djur kommit till
oss, och för närvarande kan man se dem i de zoologiska trädgårdarne i Londonr
Berlin, Frankfurt och på andra ställen. Ehuru sannolikt mera natt- än dagdjur,
beter jettesalamandern sig i mörkret knappt annorlunda än om dagen och upphör
icke med sin förvånande tröghet äfven efter nattens inbrytande. Stundom lemnar
han det dunkla gömsle, som han utvalt åt sig, och kryper långsamt fram på ett
utsprång, må hända for att andas friare, men veckor kunna förgå, utan att han byter
om plats. Drifver man honom med våld ur sitt kryphål, så återvänder han helt
lugnt dit; förderfvar man hans hviloställe genom att strö stenar eller grof sand på
det samma, så krafsar han bort allt detta och ställer åter platsen i ordning, sådan
den var förut. Stores han. flere gånger, väcker detta omsider hans vrede. Han söker
då värja sig, biter äfven häftigt i en käpp, som hålles åt honom, och släpper icke
tag så snart. Sin väktare torde han svårligen kunna åtskilja från andra personer..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free