- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
220

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220 STJERTGRODDJUR.

o

Medlemmarne af det andra slägtet har man kallat Alödlor (Amphiuma), emedan
deras kropp verkligen liknar ålens, d. v. s. är mycket långsträckt, och de fyra mycket
korta benen knappt förtjena namn af ben, ehuru fötterna äro försedda med tår.
Man urskiljer två arter, Tvåtåiga och Tretåiga ålödlan (Amphiuma didactylum
och Amphiuma tridactylum, fig. 82), emedan man antager, att tårnas antal är
beständigt, och dertill funnit, att ena arten har 99, andra arten åter 112 kotor. Båda
uppnå en längd af nästan l m. och äro ofvan mörkgrå med ett grönaktigt skimmer,
inunder ljusare till färgen, alldeles som ålarne. - Om ålödlornas ’lefnadssätt veta vi.
-att de bebo träsk och andra stillastående vatten i New Orleans, Georgia och södra
Carolina, och att de simma på samma sätt som ålen, med slingrande rörelser,
temligen lifligt, men ofta äfven liksom daggmaskar borra sig ned i gytjan, der de om
vintern stundom tränga en meter djupt. Fångna exemplar, hvilka tillfälligtvis fallit
ur sina förvaringskärl, hafva utan skada lefvat flere dagar på det torra, och utan
svårighet hafva de äfven uthärdat resan till Europa. Deras föda består af allehanda
smådjur. Af negrerne lära ålödlorna kallas Cougo-ormar, anses för giftiga och i hög

grad fruktas.

#

Den andra underfamiljen (Phanerobranchiata, d. ä. med (utåt) synliga gälar)
bildas af de fiskgroddjur, hvilka på hvardera sidan om halsen hafva tre gälar, som
man antager bevaras under hela lifvet. Egentliga öfverkäksben saknas. Kroppen
är långsträckt och stödes af fyra eller två svaga ben; stjerten har ofvan och nedtill
en hudkam. Liksom hos ålödlorna täcker huden äfven ögonen, och näsgångarne
genomborra icke den hårda gommen. Luftstrupen är hudartad; lungorna bestå af
två långa säckar, på hvilkas inre sida blodkärlen bilda ett nät med vida maskor.

Olmdjur (Proteus). Två hundra år hafva förflutit sedan Valvasor afgaf sin
berättelse om den märkvärdiga varelse, som vi numera efter Okens föredöme kalla
.olmdjuret. Krains befolkning hade berättat författaren af »hertigdömet Krains ära»
*orn lindormar, hvilka tidtals framkommo ur jorden och anstiftade olyckor. Valvasor
undersökte saken och fann, att den förmenta lindormen var »ett litet, fotslångt och
en ödla liknande kryp». Senare, 1786, erfara vi af Steinberg, att vid en
öfversvämning af floden Unz 1751 en fiskare fångat fem okända fiskar, hvilka voro af fotslängd
och snöhvita, men hade fyra fötter. Efter Steinberg fick Scopoli genom landtfolket
i Sittich i Krain reda på olmen, och af honom erhöll den naturkunnige domherren
i G urk, S i e g m u n d von H o c h e n w a r t h, ett exemplar, som Laurent!! W ieii bragte
till den lärda verldens kunskap och kallade Proteus anguineus. Sannolikt från samma
håll erhöll äfven S c hr e ib er s det exemplar, som han 1800 utförligare beskref. Sedan
den tiden hafva naturforskarne haft sin uppmärksamhet ytterst spänd på hvarje ny
upptäckt angående detta sällsamma djur. Man har hittills lärt känna inemot trettio
olika fyndorter och enligt grefve von flochenwarths antagande när och fjerran
kringsändt öfver fyratusen olmdjur, dels lefvande, dels bevarade i sprit, och dessa
hafva öfver allt varit föremål för den noggrannaste undersökning, men detta oaktadt
kunna vi ännu icke säga oss rigtigt känna detta djur. - Olmen (Proteus anguineus,
fig. 83) liknar ålödlan till sin långsträckta kropp och de små, utåt rigtade lemmarne,
af hvilka f ramfötterna bära tre, bakfötterna åter två tår utan klor, men skiljer sig
från henne genom sin nos, som liknar gäddans näbb, och de små Ögonen, hvilka
ligga helt och hållet dolda under hufvudets hud, så att de äro fullkomligt osynliga
utifrån. - De flesta olmdjur hafva hvitgulaktig eller ljust köttröd färg, men förändra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free