Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKGRODDJUR.
221
denna mer eller mindre, då de utsättas för ljuset. Några blifva regelbundet
rödbruna, andra erhålla mörkare, vanligen blåsvarta fläckar. Gälarne äro under lifstiden
ljust blodröda, men blekna i luften. Längden kan uppgå till 30 cm., men utgör
enligt regeln icke öfver 25 cm. - Hittills har man funnit olrnen uteslutande i Krains
och Dalmatiens underjordiska vatten, i synnerhet i Karstbergets hålor vid Adelsberg,
i Magdalenagrottan, vid Oberalben, i djupa vattenhål vid Haasberg, vid Läse, i hvars
granskap Unzfloden nedstörtar i underjordiska fördjupningar. Landtbefolkningen,
som ganska väl känner till olmen, emedan hans fångst bildar en af dess
inkomstkällor, kallar honom »lilla menniskofisken» eller »mörkrets vattenupprörare», och
berättar, att man vanligen finner dessa djur endast i de djupa vattensamlingarna inne
i grottorna, men att de endast efter starka regnskurar anträffas uti de uppe i dagen
liggande delarne af vattendragen, då dessa uppsvälla och rycka djuren med sig.
Ehuru olmdjuren uteslutande uppehålla sig i vatten, lära de dock, efter grottväg-
//.%.
JTig. 83. Olm (Proteus anguineus),
visarnes utsago, stundom, i synnerhet då ett åskväder är i antågande, lemna vattnet
och på stranden krypa omkring i den fuktiga gytjan med oviga, ålens slingringar
liknande rörelser. Tager man upp dem ur vattnet, do de ofelbart efter två till fyra
timmar; dock kan man, såsom Schreibers erfor, behålla dem vid lif i mycket grundt
vatten, och under sådana förhållanden förstoras och utvidgas deras lungor, medan
åter gälarne i öfvervägande grad utbildas, då de tvingas att ständigt förblifva under
vatten. Olmens sinnen torde i allmänhet vara svaga, men just de sinnen, hvilka vi
hålla tör alldeles förkrympta, visa en öfverraskande förmåga. Sålunda märka djuren
ögonblickligen, om man kastar mat till dem; de simma då snörrätt fram och gripa
födan med nästan ofelbar säkerhet, så att man känner sig böjd att tro på en betydlig
utveckling af deras lukt och känsel, då synförmågan hos de små punktformiga, dolda
ögonen måste vara högst ringa. Fångna olind jur äta små fiskar, maskar och snäckor,
enligt Welkers iakttagelser med synnerlig förkärlek vattenloppor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
