Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKAR.
inlåta sig med dem - men äfven de hafva sina öfvermän! Den mägtigares tänder
krossa pansaret, sönderbryta och förslöa taggar, hakar och spetsar; mot försvarsmedlen
.svara nemligen anfallsvapnen. Fiskarnes lif är ett evigt röfvarväseude utan nåd och
barmhertighet; hvarje rof fisk, således allra största antalet fiskar, är en lika glupsk som
fräck och dristig varelse. Det eviga, ändlösa kriget i naturen visar sig tydligast,
framträder skarpast i vattnet, i hafvet. - Fortplantningstideii framkallar betydliga
förändringar i fiskarnes lefnadssätt, ty den upplifvar och retar äfven dem på ett
öfverraskande sätt. Den gör den fredlige stridslysten, den tröge rörlig och den
rof-girige likgiltig för lockande byte. Den förmår fiskarne att företaga vandringar, att
från hafvet gå upp i floderna eller från floderna begifva sig till hafvet, den
uppväcker hos somliga af dem moderskärlek och byggnadsdrift, och omgestaltar sålunda
deras hela väsende, liksom den ofta utrustar dem med en s. k. högtidsdrägt. I
eqvatorialländerna kan ännu en annan vexling i lefnadssättet ega rum. Här kan
fisken tvingas till att stundom föra ett på visst sätt onaturligt lefnadssätt, att
likasom det under vintern sofvande däggdjuret draga sig tillbaka i jordens djup för att
härstädes uppehålla ett lif, som eljest skulle sättas i fara. Man känner redan nu
ett icke obetydligt antal fiskar, hvilka verkligen h;illa dylik vintersömn, d. v. s. då
vattnet i de vattendrag, i hvilka de uppehålla sig, uttorkar, gräfva ned sig i gytjan,
härstädes falla i en viss förstelniog och stanna i denna till dess den på regn ymniga
våren på nytt fyller deras boningsorter med vatten och åter kallar dem till lif. I
det inre af Afrika och i Indien är en dvlik fiskarnes vintersömn alldeles icke ovan-
*j
lig, ty här eger den rum i alla insjöar, hvilka icke sammanhänga med floder, utan
tidtals helt och hållet torka, och inskränkes ingalunda till medlemmarne af den
ordning, som vi kalla lungfiskar. Många af dessa framför andra i visst afseende
gynnade fiskar tillhöra arter, som under vissa förhållanden äfven anträda en vandring
öfver land i akt och mening att komma till ett med vatten ännu uppfyldt bäcken
och således företaga en resa, som i viss mån kan jemföras med foglarnes strykande.
Om detta påminna äfven vissa förflyttningar hos våra sötvattens- och hafsfiskar, af
hvilka inånga allt efter årstiderna eller till följd af vissa tillfälligheter byta om
vistelseort, exempelvis ur sjöarne simma upp i floderna eller från dessa återvända till
sjöarne o. s. v. Deremot kunna fiskarnes s. k. vandringar alldeles icke likställas med
foglarnes tåg och resor, emedan de endast och allenast orsakas af
fortplantningsdriften. Öfver sjelfva vandringarnas art och sättet hvarpå de utföras har man ännu
icke samlat tillräckligt många iakttagelser; dock vet man, att resorna företagas med
en viss regelbundenhet, att somliga arter simma i kilform på samma sätt som en hoj»
tranor flyga genom luften, att hos andra, hvilka tåga fram i tätt sammanträngda,
oordnade massor, hannar och honor åtskilja sig på så sätt, att de ena simma fram i
de öfre, de andra åter i de djupare lagren, att hos andra åter honorna simma före
hannarne o. s. v. Alla vandrande fiskar hafva ett gemensamt drag i sin rastlöshet
och sin oro, de tyckas icke frivilligt, utan nödtvånget företaga sina resor. -
Fruktsamheten är visserligen olika hos olika medlemmar af vår klass, men i alla fall
otroligt stor. Laxar och foreller tillhöra de arter, som lägga få ägg, alldenstund dessas
antal knappt öfverstiger 25000. En sutare deremot lägger omkring 70000, en gädda
100000, en aborre 300 000, störarne lägga millioner ägg. Hafvet skulle, så har man
-sagt, icke vara tillräckligt stort ’för att herbergera alla fiskar, om alla ägg, som
läggas, äfven skulle utkläckas och allt utkläckt fiskyngel uppnådde sina föräldrars
storlek. - Under eller mot slutet af sina vandringar utvälja fiskarne ett ställe, som
synes dem passande för att lägga äggen. Lax och forell exempelvis utse härtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
