Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKAR.
slutet utåt och göras otillgängligt för små fiender, i synnerhet vattennäbbmöss.
Dessa röfvare äro emellertid icke äggens värsta fiender. Fiskodlaren måste söka dem
snarare i parasitväxter, vissa svampar, som öfverdraga äggen och döda dem.
Framför allt måste inan under utvecklingens första dagar med all möjlig noggrannhet
granska äggen och genast aflägsna hvarje förderfvadt ägg, som utmärker sig genom
hvitaktig grumling. Detta sker med en liten pincett eller medelst en stickhäfvert,
kan lätt läras och tager jemförelsevis föga tid i anspråk, förutsatt att
kläckuings-äiiordningarna äro tillräckligt beqväma. En någorlunda öfvad fiskodlare behöfver
icke offra stort mer än en timme på granskningen af hundratusen ägg under de första
dagarne. Till och med detta besvär kan emellertid till en god del undvikas, om
man så inrättar sina kläckningslådor, att det inströmmande vattnet kommer från
lådornas botten och det afrinnande utlöper från öfre randen, då de skämda äggen
bortflyta med detta. För att i möjligaste mån hindra det förderfliga möglet att
utbreda sig, är lämpligt att sila det inströmmande vattnet genom fint tyg eller att
medelst en mjuk pensel af gräfsvinshår dagligen rengöra äggen från den fällning,
som ur vattnet afsätter sig på dem. Anda till senaste tider har man efter Jacobi s
föredöme betäckt kläckningslådans botten med sand, i akt och mening att så mycket
som möjligt efterhärma det naturliga förloppet. Numera har man likväl af stått
härifrån, alldenstund äggen alldeles icke behöfva någon mjuk bädd och sanden
väsentligen inskränker möjligheten att lätt och obehindradt underkasta äggen en granskning.
Så snart utvecklingen framskridit till sin andra afdelning, cl. v. s. så snart man kan
urskilja ögonen, hvilka såsom två oproportionerligt stora punkter skimra genom
äggskalet, är det svåraste förbi, och derefter försiggår utvecklingen vanligen mera
regelbundet och utan att i så hög grad låta störa sig af några inverkningar. I detta
tillstånd kunna äggen forsändas lång väg, ja, till och med från en verldsdel till en
annan, om man sorgfälligt packar in dem i fuktig mossa. - Allt efter
kläcknings-rummets och det använda vattnets värme kommer ungen förr eller senare ur ägget,
clock sällan före slutet af sjette veckan, men vanligen under loppet af den åttonde,
och nu försiggår hans vidare utveckling på sätt som ofvan skildrats. Så länge den
lilla fisken ännu bär sin ägg-gulsäck vid buken, behöfver han ingen föda, men så
snart han förtärt gulan och buken blifvit jemn, inställer sig näringsbehofvet. Redan
något tidigare har fiskodlaren bragt sitt vunna fiskyngel i större, naturligtvis äfven
med ständigt tillflöde försedda bäcken genom att antingen försigtigt tömma sjelfva
kläckningskärlet eller, ännu bättre, sänka ned det i det större bäckenet, så att det
fullständigt står under vatten. Så länge fiskynglet tär på gulsäcken, ligger det
nästan orörligt på bottnen, men så snart behofvet af föda inträder, vaknar äfven hos
det samma den mest utpreglade roflystnad. Nu blifva allehanda små djur, infusorier,
hjuldjur, mycket små kräftdjur o. d., den unga fiskens byte. I fritt tillstånd måste
fiskarne sjelfva förvärfva sig sitt rof, men i det trånga rum, som liskodlaren anvisar
dem, tillkommer det denne att sörja för deras näring, och då clet hav sina svårigheter
att anskaffa deras naturliga föda, måste han söka lifnära dem med tillhjelp af
ersätt-ningsföda. Härtill passar bäst torkadt och finrifvet ox-, får- och hästkött, den på
samma sätt behandlade, af nämnda djur tagna blodkakan och hjernan äfvensom
ägggula, hvilken senare likväl alltid bör gifvas i mycket liten mängd. Af denna föda
kastar man flera gånger om dagen några knifsuddar i vattnet och gifver akt på,
huru snart den går åt, för att derigenom kunna bestämma den allt jemt växande
mängd af föda, som fordras. Hafva de små laxarne redan växt ut något, så gifver
man dem äfven myrägg, hvita larver och småningom alla andra små krypdjur, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
