Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABBORFISKAR.
och helt och hållet saknas på Orkney- och Shetlandsöarna. På skandinaviska halfön
bebor han alla färskvattendrag, äfven sådana, som ligga mycket nordligare än de
nämnda öarna. Sjöar med klart vatten bilda hans älsklingstillhåll, och i dem trifves
han bäst. Han saknas emellertid icke heller i floder eller djupa åar och dammar, i
bräckt vatten och till och med i haf med obetydlig sälta, såsom Östersjön, utan tyckes
tvärt om trifvas ganska väl i dem. Åtminstone utmärker han sig der vanligen genom
betydligare storlek och fetare samt smakligare kött fördelaktigt framför andra sina
likar, som fiskas i sött vatten. I floder föredrager han strandsidorna och ställena med
mindre ström framför midten och den lifliga strömmen. I sjöarne dväljes han helst i
vattnets öfre lager, men kan dock lika väl stiga ned på större djup och uppfiskas icke
sällan härifrån. Han förråder då ock osvikliga tecken till, om han en längre tid vistats
derstädes. »Hos alla från stort djup i Bodensjön vid sikfiske upptagna abborrar», säger
Siebold, »har jag sett munhålan fyld af en sällsam, en uppsväld tunga liknande kropp,
som hos somliga till och med sköt ut ur munnen. Vid närmare undersökning
öfver-tygade jag mig om, att denna utspända, kägelformiga kropp var denna roffisks utåt
onistjelpta magsäck. Då jag öppnade bukhålan, fann jag vidare, att simblåsans väggar
blifvit allt för starkt utspända inifrån af den luft, som fans i henne och som, då
abborren uppdrogs från ett djup af trettio till fyratio famnar, häftigt utvidgats och
slutligen kommit henne att brista, hvarigenom luften, som inträngt i bukhålan, fått
tillfälle att utstjelpa magsäcken i munhålan.» - Vanligen träffar man abborren i
små grupper, som simma i sällskap med hvar andra och, såsom det tyckes, äfven
jaga gemensamt. I de öfra vattenlagren simmar han mycket snabbt, men endast
stötvis, sbannar plötsligt och håller sig en lång stund på ett och samma ställe,
hvarefter han på nytt skjuter i väg. Stundom ser man honom flere minuter stillastående
i håligheter i stranden, under utskjutande stenar och i liknande gömslen. Tydligen
står han på lur härstädes, alldenstund han gerna, om han stores, återvänder till
samma plats. Närmar sig en flock småfisk, störtar han sig med blixtens hastighet
på dem och bemägtigar sig en eller annan af dem antingen i första anfallet eller
efter längre förföljelse. Abborren förtär jemte småfisk alla andra vattendjur,
som han tror sig kunna rå på; i ungdomen lefver han af maskar och insektlarver,
sedermera af kräftor och groddjur, slutligen angriper han till och med små
däggdjur, exempelvis vattenråttor. Abborrar, som fångats och hållas i ett vattenbäcken,
taga stundom redan efter några få dagar maskar ur handen på sin vårdare och bli
snart till en viss grad tama. Under sitt tredje lefnadsår blir abborren
fortplantningsskicklig. Han har då uppnått omkring 15 cm. längd. Hans lektid, som allt efter
temperaturen i det vatten, der han lefver, samt efter den rådande väderleken kan
vexla något, infaller vanligen i mars, april eller maj. Somliga abborrar leka må hända
redan i februari, andra ännu i juni eller juli. Honorna uppsöka för sin lek hårda
föremål, stenar, trästycken eller också rör, för att mot dem utpressa rommen och vid
dessa föremål fästa äggeii. Rommen afgår i snören, som äro nätlikt hopklibbade med
hvar andra och ofta uppnå en längd af l till 2 meter. Äggen hafva endast ett
vallmofrös storlek, men icke desto mindre väger rommen hos större honor af ett kilograms
vigt 200 gram och derutöfver, och äggens antal utgör då inemot trehundratusen. -
Utom i gäddan har abborren farliga fiender i fiskuttern, fiskörnen, i hägrar och storkar
äfvensom i laxar och andra roffiskar. Knappt mindre skadlig för honom är ett litet
kräftdjur, en s. k. fisklus, som innästlar sig i hans gälars fina väfnad och slutligen
förstör dem. Dessutom har man funnit sju olika arter inelfsmaskar hos honom. -
Alla nybörjare i konsten att meta med spö hafva sin största glädje af abborren, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
