- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
250

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

BENFISKAK. TAGGFENIGA.

Hos Gersarne (Acer in a) äro båda ryggfenorna förenade, förlock och gällock
besatta med taggar, hufvudets ben gropigt urgräfda, käk- och plogbenen väpnade
med sammetständer; bröst och buk sakna mer eller mindre fjäll.

Den allmänt bekanta representanten för denna grupp, Gersen, äfven kallad
Kullbas (Acerina cernua, fig. 91) uppnår en längd af 15 till 20 cm., har kort,
undersätsig kropp, trubbig nos och är på ryggen och sidorna olivgrön, tecknad med
oregelbundet spridda mörkare fläckar och punkter, på rygg och stjertfenor med i
rader ordnade punkter. Ryggfenan har 12 till 14 hårda, taggiga, och 11 till 14
mjuka, bröstfenan 13, bukfenan l hård och 5 mjuka, analfenan 2 hårda och 5 till 6
mjuka, stjertfenan 17 strålar. - Gersen utbreder sig öfver mellersta, vestra och norra
Europa och förekommer äfven särdeles talrikt i Sibirien. Han föredrager klara, djupa
sjöar framför flytande, grundare vatten, men besöker äfven sådana under lektiden i april
och maj och vandrar då vanligen trupp vis, medan han eljest håller sig mera enstaka.
I floderna och backarne vistas han till emot hösten, men om vintern väljer han djupare



Fig. 91. Gers (Acerina cernua).

vatten och återvänder derför vanligen till sina sjöar. Hans föda består af små fiskar,
maskar och insekter. Enligt uppgift af en erfaren fiskare, hvilken uppgift meddelas
af H e ek e l och K ner, förtär han dessutom gräs och vass. Rommen afsattes på
stenar. Fångsten sker medelst krok, med daggmask såsom bete, äfvensom medelst nät
med fina maskor, vanligen sommartiden, i vissa sjöar likväl företrädesvis om vintern.
Köttet står icke i högt pris, men värderas likväl, alldenstund det gäller för att vara
lika smakligt som helsosamt. Oftast användes dock gersen till agn, sedan man
af-klippt den taggstråliga delen af hans ryggfena.

Till de fiskar af denna familj, hvilka mest utmärka sig så väl genom färgernas
skönhet som köttets läckerhet, höra Sågabborrarne (Serranus), en artrik grupp,
som af några forskare splittrats i många un deraf delningar. Den liknar i det
väsentligaste de föregående genom enkel ryggfena, tandadt förlock och med två eller tre
taggar väpnadt gällock, långa, spetsiga hundtänder mellan de fina borsttänderna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free