Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINDPANSRADE.
sjunka åter långsamt till bottnen. De förmå äfven att ändra sin färg, och de bland
dem, hvilka äro väpnade med skarpa taggar, blifva till följd af denna sin förmåga
att afpassa sig efter sin omgifning farliga äfven för menniskan, om hon barfotad
beträder deras område. Några arter äro af denna anledning mera fruktade än alla
andra fiskar. Sålunda lefver i Röda hafvet en till drakhufvudenas grupp hörande
art af familjen, Trollfisken (Synanceja verrucosa), som af de arabiske .fiskarena
tillerkännes samma egenskaper som huggormen besitter. Äfven denna kindpansrade
fiskart ligger på vanligt sätt orörlig på bottnen, gömd mellan stenar och sjögräs, och
efterhärmar omgifningen så troget, att fiskaren, som trampar på honom, ofta icke
varsnar fisken förr än denne plötsligt farit upp och ined sina taggar tillfogat honom
ett ytterst smärtsamt sår.
Utgående från de mera kända medlemmarne af familjen börjar jag skildringen
af några kindpansrade fiskar med Simpor n a (Cottina), hvilka man gifver rang af
underfamilj. Från de öfriga skilja de sig derigenom, att ryggfenans taggiga del är
mindre utvecklad än dess mjuka, och att den jemförelsevis stora analfenan stödes
af endast mjuka, ledade strålar.
Simporna (C ött u s) igenkännas på det nedtryckta, breda hufvudet, den
under-sätsiga kroppen, som icke är beklädd med fjäll, de under bröstfenorna stående
bukfenorna, äfvensom slutligen på de i käken och på plogbenet stående sammetständerna.
- Detta slägte representeras i våra sötvatten af Stensimpan (Cottus gobio, fig. 95),
en liten fisk af 12 till 14 cm. längd. Hon är på gråaktig botten tecknad med bruna
punkter och töckenfläckar, hvilka icke sällan förena sig till tvärband och stundom äfven
visa sig på den hvitaktiga buksidan. Bygg-, bröst- och stjertfenorna äro
brunstrim-xniga långs strålarne, och bukfenan saknar vanligen fläckar. Pärgen vexlar för öfrigt
på mångfaldigt sätt efter olika trakter, efter vattnets botten, ja, till och med efter
fiskens stämning. I första ryggfenan räknar man 6 till 9, i andra 15 till 18, i
bröstfenan 13 till 14, i bukfenan l hård och 4 mjuka, i analfenan 12 till 13, i stjertfenan
13 strålar. - Stensimpan bebor sotvattensdrag i mellersta och norra Europa och
uppträder, om man undantager enskilda bäckar, nästan öfver allt i mängd; i bergstrakter
förekommer hon till en höjd af ettusen meter öfver hafvet och anträffas till och med
i sjöar, som ligga på en höjd af nära tvåtusen meter. I hela Sverige är hon temligen
allmän och träffas äfven i Östersjöns vikar och skärgård. Hon tycker om klart vatten
med sandig eller stenig botten, alldenstund hon gerna uppehåller sig under stenar.
Ehuru hon företrädesvis lifnär sig af insekter och i synnerhet larver af vattensläudan,
förskonar hon likväl ingen fisk, som hon tror sig kunna rå på, och icke ens sitt eget
yngel. För odlare af foreller är hon särdeles förhatlig, emedan hon anses såsom en
synnerligen skadlig fiende till denna ädla fisks rom. Med afseende på stensimpans
fortplantningsbestyr skiljer hon sig från de flesta andra fiskar derigenom att hannen
åtager sig ynglet. Redan Linné berättar, att Stensimpan bygger sig ett näste och
hellre sätter till sitt lif, än hon uppgifver detta. Marsigli och Fabricius
fullständiga Linnés uppgift, i det att de angifva hannen såsom rommens väktare.
Lektiden infaller i mars och april. Honan afsätter rommen under stenar eller i ett hål,
som hon särskildt utsett för detta ändamål, och derefter öfvertager hannen omsorgen
om äggen. Erfarne fiskare vid Traun uppgåfvo för Heckel och Kner följande:
»Vid lektiden begifver sig en hanne i ett hål mellan stenarne och försvarar detta
med största häftighet mot hvarje annan hanne, som söker taga det i besittning, och
detta kan stundom urarta till långvariga strider, vid hvilka icke sällan den ene af
de stridande tillsätter lifvet. Under kamptiden lär man ofta kunna fånga stensimpor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
