Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
BENFISKAR. TAGGFENIGA.
De kännetecken, som utmärka Flygsimporna (Dactylopterus) äro den
utomordentliga utvecklingen af bröstfenorna, hvilka bestå af en dubbel solfjäder, hvars
främre del bär endast få, medan den bakre spännes af talrika strålar af nästan
kroppens längd, vidare de små ryggfenorna, framför hvilka några fria, hårda taggar höja
sig, de obeväpnade gällocken, de med långa taggar väpnade förlocken och slutligen
cle små skiftänderna i käkarne.
Slägtets mest kända art är Flygsimpan (Dactylopterus volitans, fig. 101),
som bebor Medelhafvet. Hennes slägtskap med andra kindpansrade fiskar tyckes vara
mindre än den verkligen är, alldenstund hon i sin helhet gör ett från familjens
öfriga medlemmar väsentligen skiljaktigt intryck. Ryggen är vackert ljusbrun,
tecknad med mörkare marmorering och fläckar. Hufvudets och kroppens sidor äro
ljusröda, med silfverglans, de undre delarne rosenröda. De stora bröstfenorna visa på
mörk botten blå fläckar, linier och band. Ryggfenorna hafva på grå botten
brun-skymliga fläckar, medan stjertfenan är rödbrun och tecknad af fläckband. Mycket
stora exemplar uppnå en längd af 50 cm. - Ute på hafvet varseblir man ej sällan
på större eller mindre afstånd en talrik svärm dylika fiskar, hvilken plötsligt höjer
sig ur vågorna, med egendomligt surrande slag af de stora bröstfenorna hastigt
skjuter fram öfver vattnet, lyfter sig till en höjd af 4 till 5 meter Öfver ytan och,
sedan den på detta sätt tillryggalagt etthundra till etthundratjugu meter, åter
försvinner i vågorna. Detta skådespel upprepas icke sällan flere gånger, i det att en
svärm lyfter sig, sträfvar framåt och faller ned i vattnet, medan under tiden en annan
redan börjat surra fram genom luften på enahanda sätt och, innan denna sänker sig,
en tredje och fjerde svingat sig upp. Då denna rörelse fortgår i en bestämd
rigtning, får man antaga, att flygsimporna förföljas af roffiskar och söka rädda sig genom
sin flygt eller rättare sitt språng öfver vågorna; men ofta ser man dem uppenbara
sig än här, än der och alldeles icke iakttaga någon bestämd rigtning, snarare flyga
kors och tvärs om hvar andra, och man måste då väl tro, att de endast för nöjes skull,
I viss grad må hända af rent öfvermod, lyfta sig på detta sätt, liksom äfven andra fiskar
af samma orsak pläga kasta sig upp öfver vattnet. I närheten af kusterna ådraga
sig dylika svärmar ganska snart måsars och stormfoglars uppmärksamhet, och dessa
ila tillstädes och börja å sin sida jagten på dem. Då blir också anblicken i hög
grad fängslande, ty foglarne måste, enär flygsimporna surra fram med mycken
snabbhet, verkligen uppbjuda hela sin flygskicklighet för att kunna bemägtiga sig det byte,
på hvilket de sigta. Af menniskan förföljes flygsimpan föga eller icke, emedan hennes
magra och hårda kött icke lönar fångsten i det så fiskrika Medelhafvet; dock händer
stundom, att exemplar intrassla sig i näten. Födan består af små kräftdjur och
blötdjur. Angående fortplantningen finner jag inga uppgifter, liksom ock kunskapen om
denna så vanliga och påfallande fisks lefnadsvanor i allmänhet ännu är mycket ringa.
Familjen Drakfiskar (Trachinidw).
De kännetecken, som äro utmärkande för dessa fiskar, af hvilka man beskritvit
inemot hundra arter, ehuru väl ännu endast den minsta delen af familjen torde vara
bekant för oss, äro följande: kroppen, som i öfvervägande grad upptages af
stjert-deleu, är på både längd och bredd sammantryckt, knif- eller kägelformig, hufvudet
är hoptryckt, med snedt uppåt rigtadt gap och ofvanpå sittande ögon, i gälhiunan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
