Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAKFISKAR. 269
räknas 6 till 7, sällan 5 strålar, sammetständer sitta i båda käkarne och på gommenr
ryggfenorna äro vanligen två, af hvilka den första liksom trängts framåt af den
andra men äfven kan helt och hållet saknas. Bukfenorna sitta vanligen framfor
bröst-fenorua. Analfenan och andra ryggfenan äro oproportionerligt långa, motsvarande
stjertens längd. - Alla arter, som tillhöra denna familj, lefva på hafvets botten,
helst på flacka, sandiga ställen, men icke sällan äfven på sådana, som tidtals lemnas
torra af ebben. Här gräfva de ned sig, så när som på hufvudet, i sanden och
använda ögonen i enlighet med deras ställning för att utspana hvarje ofvanför dem
simmande eller krypande byte. Må hända locka de äfven detta till sin närhet genom
sina fenors eller deras bihangs spel, lyfta sig plötsligen ur sin sandiga bädd, störta
sig på sitt byte och gripa det nästan ofelbart. Om fortplantningen veta vi ännu
föga eller ingenting, må hända äfven af det skälet, att de flesta hithörande fiskarter
i trots af sitt smakliga kött hatas och fruktas af fiskarena, det senare på grund af
deras taggiga första ryggfena, hvarmed de kunna bibringa så smärtsamma sår, att
man af gammalt misstänkt dem för att vara giftiga djur.
I våra haf representeras familjen af Fjersingarne (TracJlinus). Kroppen är
knifformig, emedan den är starkt sammantryckt från sidorna i förhållande till sin
..
längd. Ögonen ligga ofvanpå hufvudet nära intill hvar andra. Gällocken äro
väpnade med taggar, lika farliga som första ryggfenans strålar, hvilka vid ovarsam
behandling kunna gifva så farliga sår, att en gammal fransk lag bjöd att endast
torgföra fjersingar, på hvilka ryggfenan blifvit afskuren. Käkarne, plogbenet, gom- och
vingbenen bära sammetständer.
I de europeiska hafven förekomma fyra hvar andra mycket nära stående arter,
hvilka dock tydligt skilja sig från hvar andra. Af dem finnes endast en, Fjersingen
(Tracliimts draco, fig. 102, a), hos oss. Kroppen är sex gånger så lång som hög,
på ryggen nästan rak, på buken något utsvängd. Den första mycket korta ryggfenaii
består af 6 tunna men hårda taggar, af hvilka den första och andra äro längst; den
andra ryggfenan innehåller 29 till 31 nästan lika höga strålar; bröstfenorna bestå
af 15, bukfenorna af l taggstråle och 5 mjuka strålar. Analfenan har 2 hårda och
30 till 33 mjuka, stjertfenan 13 strålar. Med hänseende till färgen kan fjersingen
väl täfla med andra fiskar. Den grårödaktiga grundfärgen går mot ryggen mer öfver
i brunt, mot buken i hvitaktigt, marmoreras öfver allt af svartaktiga töckenfläckar,,
till hvilka i ögontrakten, på tinningarna, gällocken och skuldrorna ytterligare komma
krokiga strimmor af azurblå färg, på sidorna åter och på buken dylika strimmor af
gulaktig färg. Fiskens längd kan uppgå till 40 cm. - Fjersiugen, som anträffas
på flacka, sandiga ställen af Atlantiska hafvet, Medelhafvet, Nordsjön och i Östersjön
till sydvestkusten af Skåne, föredrager djupt vatten framför de grunda ställena, men
i likhet med beslägtade arter lefver han på eller rigtigare i bottnen, ända till ögonen
nedgräfd i sanden. Mot juni närmar han sig den flacka stranden for att leka, och
då händer, att man träffar honom på ställen, som lemnas bara af ebben. Hans byte
utgöres företrädesvis af små kräftdjur, må hända äfven små fiskar, hvilka han låter
komma tätt i sin närhet, innan han skjuter fram ur sanden. Detta senare sker med
öfverraskande hastighet, liksom ock denna fisk, som synes så trög, i allmänhet måste
anses för ett särdeles rörligt djur. Efter sin fångst gräfver han sig icke mindre
qvickt åter ned i sanden. Några fjersingar, som jag kunde iakttaga, en längre tid uti.
ett aqvarium, lågo hela dagen så djupt begrafna på ett och samma ställe, att man
först efter längre sökande kunde upptäcka något af dem, och då knappast mer än
ögonen, men då man störde dem, lyfte de sig mycket hastigt, utförde dervid rörelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
