Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 BENPISKAR, TAGGFENIGA.
olika slag, än gröfre, än finare. På ett ställe liknar det kalfkött, på ett annat åter
svinkött. Hvarje köttslag inlägges också för sig särskildt. Högst skattar man bukenr
ett verkligen utmärkt, mört, saftigt, smakligt och fint stycke, for hvilket, vare sig
färskt eller insaltaclt, betalas en gång till så mycket som för den bit man dernäst
anser bäst. Så sundt thonfiskens färska eller ordentligt inlagda kött är, så skadligt
är det, om det börjat ruttna. Före kokningen liknar thonfiskens kött oxkött; efter
tillredningen antager det en ljusare färg. Jag har flere gånger ätit af det, men
icke funnit det i min smak. Med de flesta öfriga matfiskar i Medelhafvet kan det
icke jemföras, ty det är hårdt och har en rå och tranig smak. Lika fullt bereder
man af det samma förträffliga soppor, steker och kokar det, äter det rökt med salt
och peppar som lax o. s. v.
* *
Ett annat slägte, Boniterna (Orcynopsis), står det föregående mycket nära,
men utmärker sig genom att sakna fjäll på bakre delen af kroppen bakom pansaret»
Till detta slägte hör den för alla sjöfarande och resande välbekanta Boniten
(Orcynopsis pelamis). Till sin gestalt liknar han thonfisken, men är betydligt
mindre och uppnår sällan mer än 80 cm. längd. Rygg och sidor skimra från
stål-blått i grönt och rödt; buken är silfverfärgad och visar bruna strimmor, fyra långs
hvardera sidan, hvilka löpa från strupen till stjertfenan. Fiskens underbara
färgprakt och skönhet lära för öfrigt trotsa all beskrifning. Den första ryggfenan
spännes af 15, den andra af l och 12, bröstfenan af 27, bukfenan af l och 5,
analfenan af 2 och 12 och stjertfenan af 18 strålar. Bastardfenor finnas: på
ryggsidan 8, på buksidan 7. - Man vet icke med visshet, om boniten förekommer äfven
i Medelhafvet. I Atlanten deremot är han en af de vanligast förekommande fiskarne.
Kittlitz berättar, att han i thonfiskens sällskap ofta länge följer skeppet, hvilket
lian tyckes betrakta såsom sin vägvisare genom verldshafvet. Dervid simmar han
visserligen bredvid sina slägtingar, men likväl i regelbundet ordnade stim och gör
sig ganska bemärkt, emedan han tillhör flygfiskarnes ifrigaste förföljare. Utom af
dessa lif när han sig äfven af andra bland sina klassförvandter äfvensom af
bläckfiskar, skaldjur och till och med växtämnen; hans förnämsta jagt gäller dock
flyg-fiskarne. Matroserne veta att draga nytta häraf, i det att de bekläda en liten fisk
eller ett med glittrande papper öfverdraget korkstycke med fjädrar för att gifva dem
utseende af en flygande fisk och på en metkrok hänga dem öfver vattenytan. Efter
detta bete hoppar boniten vid hastig fart af skeppet en meter högt och fångas då
vanligen med säkerhet. Köttet lär vara torrt och ingalunda smakligt, stundom till
och med ega giftiga egenskaper.
* *
Lotsfiskar (N a u er ät e s). Lotsen (Naucrates äuctor, fig. 111) representerar ett
blott få arter räknande slägte, som igenkännes på följande kännetecken. Kroppsformen
är aflång, spolformig, nosen trubbig, första ryggfenan förkrympt så när som på några
få fristående strålar, stjerten på sidorna försedd med kölar. Beklädnaden sammansättes
af små fjäll. Munnen väpnas af korta sammetständer, som i hvardera käken och på
hvardera gombenet bilda ett smalt, på plogbenet och på tungans midt ett bredare
band. Med andra makrilar delar lotsen den vackra färgdrägten, hvars grundfärg är
blåaktigt silfvergrå, något mörkare på ryggen och på buken öfvergående i ren
silfverfärg. Teckningen består af fem mörkblå, breda tvärband. Längden utgör 20 till
30 cm. »Jag har alltid», säger Com m er son, »hållit berättelsen om hajfiskens lots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
