Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAKRILFISKAR.
291
för en fabel, men nu med egna ögon kunnat öfvertyga mig, så att jag icke mera
kan betvifla sanningen. Att dessa lotsar förtära de smulor, som hajen släpper, kan
man förstå, men att denne icke uppslukar dem, då de alltid simma rundt omkring
nosen på honom, det förstår man deremot icke. Jag har ofta sett, huru en lots
simmat efter ett stycke fläsk, som blifvit utkastadt, och derpå återvände till hajen,
hvarpå denne genast sjelf kom. Fångar man hajen, så följa honom hans lotsar, till
dess han upphalas, och först då fly de. Men träffa de icke en annan haj, så hålla
de sig till sjelfva fartyget och följa detta ofta flere dagar, till dess att de åter gjort
sin lycka.» Med denna uppgift öfverensstämma alla iakttagare, som haft något att
förmäla om denna fisk, och endast Bennett anmärker ytterligare, att man
regelbundet ser en enstaka haj åtföljd af lotsar, hvaremot dessa lika regelbundet saknas,
om flere hajar simma till samnians. Orsaken till detta vänskapsförhållande mellan de
båda fiskarne har man uttydt på olika sätt. Några tro, att lotsfisken för sin haj till
rofvet, må hända i förhoppning att af honom erhålla äfven sin andel, andra hålla
med mera rätt fore, att han i sällskap med detta fruktansvärda rofdjur känner
’w« ~- –.-’ . """.;:"-~ -~___-.
Fig. 111. Lots (Naucrates ductor).
sig säker för förföljelse af sina värsta fiender, de snabba rof fiskarne, medan han genom
sin qvickhet och skicklighet i simning lätt undviker hajen. Ett förhållande mellan
båda tyckes dock bestämdt finnas till, så att lotsen icke allenast bryr sig om hajen,
utan hajen äfven om honom. De flesta berättare tro, att lotsen lifnär sig af hajens
exkrement, men Bennett anser sig i de återstoder han fann i en fångad lots’
magsäck hafva igenkänt små fiskar. Möjligen förtär lotsen så väl det ena som det andra.
I de nordliga hafven förekommer lotsen icke ständigt, men upprepade gånger har
han låtit förleda sig att följa fartyg in i Kanalen. Lotsens kött liknar till sin smak
fullkomligt makrilens, enligt uppgifter af de iakttagare, som haft den sällsynta lyckan
att få smaka det.
Sugfiskar (Echeneis). Colombo, Dampier, Commerson, Sloane och
andra resande påstå sig hafva sett, huru man på afrikanska och amerikanska kuster höll
fiskar i fat med hafsvatten och begagnade dessa fiskar till fångst, d. v. s. fäste dem
vid en lina och släppte dem mot en uppspanad sköldpadda; de sökte fly, men då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
