295 (Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAKRILFISKAR. 295

i trådar utlöpande strålar, likaledes två analfenor, hvilka till en viss grad återupprepa
ryggfenornas bildning, alldenstund strålarne i den första af dessa fenor äro något
förlängda, och stora bukfenor, som stå under de små, rundade bröstfenorna. Ryggkanten
och bukkanten bära klufna taggar, den öfriga kroppen har mycket små fjäll. Allt
efter årstid och uppehållstrakt förändras fårgen. I Medelhafvet är sanktepersfisken
ofta rent guldfärgad, i norden är han vanligen grågul. Betecknande är den runda
djupsvarta fläcken på hvardera sidan. Fenorna hafva en svartaktig färg. Fisken
lär uppnå en längd af öfver l m. och hafva en vigt af 15 till 20 kg. - Från
Medelhafvet utbreder sig sanktepersfisken öfver en del af Atlantiska verldshafvet i nordlig
rigtning ända till kusterna af Storbritannien, hvarest man regelbundet iakttager
honom och stundom fångar honom i betydligt antal. Härstädes tillhör han ingalunda
de vanliga fiskarne, men är icke heller en af de sällsyntare, allra minst under
sommaren. Han föredrager öppna hafvet och närmar sig enligt Couch vanligen endast
i sällskap med pilcharden intill kusten. Att döma af hans gestalt skulle man anse
honom för att simma långsamt, men detta är icke fallet, ty han rör sig med mycken
liflighet och skicklighet. Han håller också fullkomligt jemn fart med pilcharden,
fångar äfven den vanliga bläckfisken, som är ett mycket vaksamt och snabbt djur
och jemte unga fiskar och kräftdjur bildar hans mest omtyckta föda. För närvarande
förföljes sanktepersfisken ifrigt öfver allt for sitt kött, ehuru han till följd af sitt
lefnadssätt ingalunda lärapar sig för fiske och snarare af en slump än på grund af
andra omständigheter kommer i näten.

En annan underfamilj bildas af Guldmakrilarne (Coryphaenina). Dessa
fiskars kropp är lång, från sidorna sammantryckt, hufvudet afstympadt, så att panntrakten stupar mycket brant. Ryggfenorna, hvilka bildas af böjliga, ehuru odelade
strålar, upptaga hela ryggen. Bukfenor saknas eller äro små, analfenan är deremot merendels starkt utvecklad, och detta är äfven fallet med bröst- och stjertfenorna.
Hos några arter beklädes en del af de lodrätt stående fenorna af fjäll. Kardtänder
väpna käkarne och hos de flesta arter äfven gom- och svalgben. På tungan och
gälbågarne stå sammetständer. Hos flera arter saknas simblåsa.

För att skildra gruppens lif är till fyllest att beskrifva en enda art,
representanten för Guldmakrilslägtet (Coryphaena), hvilka fiskar af sjöfarande kallas dorader
och om hvilkas prakt så väl de som alla resande hafva mycket att berätta, i det att
alla påstå sig icke kunna finna rätta ordet för att skildra den. Redan de gamle
beundrade dessa fiskar, så att de helgade dem åt skönhetsgudinnan. Deras kännetecken
utgöras af den öfver ögonen begynnande långa ryggfenan, de lieformiga bröstfenorna,
de under dem stående bukfenorna och den djupt klufna stjertfenan. I käkarne liksom
på gom- och svalgbenen bakom dem finnas kardtänder, och på tungan sitta
sammetständer. - Guldmakrilen eller Doraden (Coryphaena hippurus, fig. 114)
öppnar en längd af drygt halfannan meter och en vigt af 15 till 20 kg. Färgen
är olika allt efter belysningen. »Under vindstilla», säger Bennett, »prunkar guldmakrilen, då han simmar på vattnets yta, af praktfullt glänsande blått eller purpur
med metalliskt skimmer af hvarje tänkbar skiftning, allt efter som han befinner sig
i ljus eller skugga; endast stjerten behåller sin guldgula färg. Drages han upp ur
vattnet på däck, förändra sig färgerna till andra, men lika vackra. Den glödande
purpurn och det guldgula öfvergå i glänsande silfverfärg, ofvanpå hvilken de
ursprungliga purpur- och guldtonerna spela. Färgens föränderlighet varar en lång stund,

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/brehm/kallblod/0303.html

		Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif / 295 (1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|