Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARMFENIGA.
307
Ett annat slägte omfattar Flädermusfiskarne (M a l the) och skiljer sig från
föregående hufvudsakligen genom de långt framskjutande, liksom en snabel bildade
näsbenen, mellan hvilka en rörlig känseltråd ligger i en håla på undersidan. Första
ryggfenan saknas, huden är hård och täckt med knölar, och gälhålorna öppna sig
ofvan i armhålorna. Känsel trådar ofvanpå hufvudet saknas. Hos Haf s f l ad er musen
{Maltlie vespcrtilio, fig. 120) är munnen jemförelsevis liten, men bröstfenornas armdel
längre än hos merulken, och öfver hvardera näsborren står en hornartad liten knöl.
Som inga närmare iakttagelser hittills blifvit gjorda öfver de olika armfeniga
fiskarnes lefnadssätt, måste vi hålla oss till merulken, då vi vilja skaffa oss en bild
-af det samma. Merulken finnes i alla europeiska haf, men i synnerhet trätfas han
ofta i Medelhafvet och Atlantiska hafvet, och äfven vid Bohusläns kuster är han just
icke sällsynt. Han uppehåller sig på hafvets gytjiga botten; med tillhjelp af sina
bröstfenor gräfver han här ned sig i gytjan och lurar på sitt byte. Närmar sig en
Fig. 120. Hafsflädermus (Moltke vespertilio).
iisk, passande till rof, så rör han fångtrådarne i olika rigtningar, lockar derigenom
till sig sitt byte, störtar fram öfver det och begrafver det i sitt vida gap. Han gör
föga åtskilnad på byte, både hvad storlek och art beträffar. En fiskare, som höll på
att uppdraga en kolja, kände plötsligen, såsom Couch meddelar, att hennes vigt
ökades, och fann orsaken härtill vara en merulk, som slukat hela koljan och först
genom flera kraftiga slag på hufvudet kunde förmås att släppa bytet. Vid ett annat
tillfälle grep en merulk en hafsål, som just bitit på kroken; men ålen försökte,
.ehuru innesluten i det ofantliga gapet, att undkomma mellan gälbladen, och hade
redan till hälften trängt sig igenom dem, då båda drogos upp. - Om fortplantningen
veta vi endast, att merulken lägger en mängd ägg, omgifna af ett hårdt hölje.
Detta oaktadt lär hans förökning icke vara betydlig, emedan äggen läggas i klumpar
och förtäras af andra fiskar. I norden gör man intet bruk af fångade fiskar af denna
art; vid Medelhafvet ätes deras kött åtminstone af den fattigare befolkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
