Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAPPFISKAR.
321
stjertfenan båda flikar står en lång borstartad tråd, som hos somliga arter är lika
lång som kroppen. - Tobakspipan (Fistularia täbaccaria, fig. 128) är familjens
och dess enda slägtes mest kända representant och kan uppnå en längd af mer än
l m., hvaraf visserligen hälften måste räknas på stjerttråden. - Pipfiskarnes slägte
utbreder sig öfver de inom heta zonen belägna delarne af Atlantiska och Stilla så
väl som Indiska hafven. Tobakspipan bebor de amerikanska kuststräckorna af båda
verldshafven. Dess lefnadssätt är obekant.
TREDJE ORDNINGEN:
Ett jemförelsevis ringa antal taggstråliga fiskar skiljer sig från de öfriga
derigenom, att de undra svalgbenen sammanväxa till ett enda oparigt benstycke eller
åtminstone förenas genom en fast söm. - Af de få familjer, som ordningen
innehåller, bebor en floderna; de öfriga lefva i hafvet, företrädesvis på ställen med klippig,
af hafsväxter öfverväxt botten, emedan de härstädes finna sin mest omtyckta föda,
små kräftor och musslor. Familjerna uppträda i de mest olika zoners haf nied ett
stort antal medlemmar, men finnas dock särdeles rikligt företrädda på de lägre
breddgraderna och måste for den skull anses egentligen tillhöra den varma och
tempererade zonen. För folkens hushållning hafva de ringa betydelse, ehuru bland dessa
fiskar finnas många, hvilkas kött skattas. För vårt ändamål kan vara till fyllest,
om vi göra oss bekanta med några arter, som förekomma i våra haf.
~ O ’
Familjen Läppfiskar (Labridae).
Hithörande fiskar bilda ordningens kärna och utmärka sig genom kroppsform,
fjällbeklädnad och färgprakt. Till sin skapnad skilja de sig blott föga från våra
flodfiskar. Fjällen äro slätrandiga. Ryggfenan spännes åtminstone framtill af taggstrålar,
hvilka merendels hafva en hudflik bakom sig. Bukfenorna stå under eller bakom
bröstfenorna. Käkarne äro försedda med köttiga läppar. Tänderna äro spetsiga eller
trubbiga, eller ock sammansmälta de till skiftänder eller tvärskifvor. Gommen är tandlös.
Simblåsa finnes och är enkel. Magsäcken saknar blindsäck ; likaså saknas blindtarmar.
Denna familj, som med omkring fyrahundra arter utbreder sig öfver alla haf, finnes
äfven vid de europeiska kusterna, i synnerhet i Medelhafvet och Nordsjön, på ställen,
der bottnen är klippig och beväxt med hafstång. Deras egentliga utveckling visar
sig likväl i den varma zonen och i de till denna angränsande delar af de båda
tempererade zonerna, ty redan vid södra Skandinavien förekomma jemförelsevis få
läppfiskar och på andra sidan polcirkeln har man ännu ingenstädes iakttagit dem. Utom
genom sin färgprakt utmärka de sig äfven genom sin munterhet och liflighet, ehuru
de icke sväfva omkring särdeles mycket, utan snarare taga sin vistelseort i
växtverlden på hafvets botten och der pläga simma från den ena hafsväxten till den andra.
I enlighet med sin tandbyggnad förtära de flesta arterna företrädesvis musslor, hvilka
de med sina rörliga läppar plocka från hafvets botten eller från hafsplantor och
Brehm, De kallblodiga ryggradsdjurens lif. 2:a uppl. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
