- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
323

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LÄPPFISKAR. 323

likar, så svartsjuk och stridslysten visar han sig före och under lektiden. Icke utan
strid med andra friare förvärfvar han sig rätt till en hona, som han sedermera troget
följer, hvart hon än må vända sig, och dervid glänser han formligen af prakt och
skönhet. Har han en gång träffat sitt val, så tål han icke mera någon medtäflare,
utan öfverfaller ursinnigt hvarje annan hanne, som närmar sig, och kämpar med
honom på lif och död. Men om kärleken förskönar honom, så vanställes han af
vreden och svartsjukan, tj vid anblicken af en motståndare blir hans hela kropp
entonigt grå. - En något större och i Kattegat mera allmän art, som dessutom
träffats äfven i södra delen af Östersjön, är Berggyltan (Labnis ’berggylta).

* #

Från föregående slägte skilja sig Tandgälade snultrorna (Crenilabrus) genom
undersätsigare gestalt och mindre antal fjäll i sidolinien samt tandade förlock. De
flesta arterna äro små eller endast medelstora, men prydas af de vackraste färger.
Deras fjäll och fenor täfla i prakt med regnbågens eller metallens färger, och denna
prakt förhöjes väsentligen mot lektiden. Dessutom äro könen vanligen af olika färg.
Denna vackra färgprakt visar sig likväl i all sin glans endast medan fiskarne simma
obekymrade omkring i vattnet, men så snart de tagas ur vattnet, blekna genast vissa
teckningar. Sålunda iakttogo Fries och Wright en af dessa vid skandinaviska
kusterna talrika fiskar i vattnet och anmärkte då alltid fläckrader på ryggen och
sidorna; dessa rader försvunno likväl ögonblickligen, så snart djuret oroades, och
visade sig först åter, då det på nytt kände sig säkert. Upptagen ur vattnet förlorade
fisken helt och hållet denna teckning. - Skärsnultran (Grenilabrus melops), en
fisk af högst 18 cm. längd, står icke det minsta efter beslägtade arter i prakt och
i färgens föränderlighet. N}^ss tagen ur vattnet är fisken företrädesvis vackert grön,
en färg, som på ryggen öfvergår i blåtfc med guldskimmer, som frambringas af
fjällens ljusa kanter. Det gulaktiga hufvudet smyckas af snedt löpande gröna linier.
En fläck bakom ögat är svart. Fenorna äro fläckiga af gult, grönt och blått. Alla
färger blekna dock snart till ett obestämdt brunt eller askgrått, och endast den dunkla
fläcken bakom ögonen bevarar sin färg. I ryggfenan räknar man 16 hårda och 9 mjuka,
i bröstfenan 15, i bukfenan l hård och 5 mjuka, i analfenan 3 hårda och 10 mjuka,
i stjertfenan 11 mjuka och klufna strålar. - Från Medelhafvet utbreder sig
skär-snultran långs Atlantiska hafvets europeiska kuster norr ut ungefär till 62:dra
breddgraden. - Tre andra arter snultror, som blifvit förda till lika många slägten,
tillhöra äfven Skandinaviens fauna.

* *

*



Regnbågefiskarne (Julidina), som bilda en egen underfamilj, utmärka sig
genom sin långsträckta kroppsform, sina gällock, som sakna fjäll, och sin ryggfeua,
i hvilken taggstrålarnes antal är lägre än 13. I denna grupp tyckes läppfiskarnes
hela prakt och skönhet liksom samla sig.

Junkerfiskar (Coris). Såsom den mest bekanta medlemmen af denna, i
synnerhet i de indiska farvattnen artrika underfamilj, anses Haf s junker n (Coris
julis). Öfversidan är grönaktigt blå, ett bredt långsgående band är orangefärgadt,
och sidorna äro på silfverbotten violettstrimmiga på längden. Hufvudet är bruugult
med mönster i blått och silfver. Ryggfenan är på marmorröd botten försedd med
purpurfärgade fläckar. De öfriga fenorna äro mer eller mindre blårödaktiga. Alla
dessa färger skifta emellertid på måugfaldigaste sätt i hvar andra, så att de lika
litet som regnbågens kunna begränsas. - Vi veta, att hafsjunkern är vanlig i Me-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free