- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
326

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

326

BENFISKAR. MJUKFENIGA.

inhöstade skörden torvaras. Under högsommaren är landet härstädes menniskotomt,
men under vintern vimla öar och haf af fartyg, båtar och flitiga menniskor. Om
sommaren blicka millioner fogelögon från branterna ned i hafvet; om vintern äro
arbetsamma menniskohänder dag och natt i verksamhet, åtminstone vid foten af
dessa branter. Vid jultiden sanimanströmmar fiskarbefolkningen hit från hela kusten,
och så rymliga också gårdarne äro, förmå de likväl icke rymma gästernas mängd.
En god del måste herbergeras på fartygen eller söka sig skydd i små, groft
hoptimrade stugor på land, ehuru alltid endast en viss afdelning af männen i allmänhet
vistas i herbergena, medan största delen af dem befinner sig ute på hafvet för att
skörda. Hela månader varar den lifliga verksamheten, hela månader pågår en
oafbruten marknad. Med fiskarena hafva uppköpare och handelsmän infunnit sig, ty
de fartyg, som äro bestämda att bortföra hafvets skörd, hafva ditfört söderns alster.
Lofotens invånare tillbyter sig nu för hafvets skatter det sydliga landets produkter;
köpmannen, som slagit sig ned härstädes, förser sig för det öfriga året. Först då
solen åter visar sig och medför våren äfven till detta land, blir det mera stilla.
Tungt lastadt från kölen upp till däcket lyfter det ena fartyget efter det andra
ankare, hissar seglen och styr kosan mot södern; och då sjöfoglarne åter flytta in på
bergen, hafva menniskorna lenmat dessas fot. - Vid samma tid börjar nästan
alldeles samma lif på den motsatta sidan af hafvet, på New-Foundlands bank, endast
med den skilnad, att härstädes många olika, fiske idkande folk sammankomma, medan
kring Lofotens öar hufvudsakligen endast norrmän inställa sig. Ensamt från
Storbritannien segla årligen mer än tvåtusen fartyg till New-Foundlandsbanken, från
Frankrike infinner sig hälften så många fartyg, från Belgien och Holland komma
omkring 600, och från norra Amerika lika många, som från England och Frankrike
till sammans. Den flotta, som på detta sätt samlar sig på ett ställe, räknar flera
fartyg än Tysklands hela handelsflotta och en besättning af bortåt hundra tusen man.
Och samma mål, som sammanför fiskarena i närheten af Lofoten eller
New-Foundlandsbanken, fullföljes samtidigt med synnerlig ifver, men för öfrigt äfven under
årets öfriga månader på Frankrikes vestkust, på Belgiens och Hollands, Tysklands
och Jutlands kuster, i de britiska farvattnen och på den omkring 160 mil från ön
Kilda i Nordsjön belägna Kockall-banken, korteligen öfver allt, der utsigt till vinst
visar sig, än här, än der med mer eller mindre framgång, och allt detta
hufvudsakligast för en enda fisks skull. Denna fisk är kabeljon, en af jordens vigtigaste
hafsfiskar, som man sedan mer än trehundra år oafbrutet förföljer, för hvars skull
man fört blodiga krig, af hvilken årligen fångas mellan fyra- till sexhundra
millioner exemplar och som lika fullt trotsar detta utrotningskrig, alldenstund hans otroliga
fruktsamhet hittills åtminstone alltid fylt de luckor, som uppstått i hans oräkneliga
stim till följd af menniskans rofgirighet. - Torskfiskarnes familj, såsom hvars
vigtigaste, om också icke ädlaste medlem vi måste betrakta kabeljon, utmärkes af
en mer eller mindre långsträckt kropp, som beklädes af små mjuka, slätrandade fjälL
Ryggfenornas antal är en, två eller tre. Bukfenorna hafva sin plats på strupen och
äro små. Analfenor finnas en eller två, och stjertfenan är bred, mer eller mindre
urringad, sällan afrundad. Käkarne, plogbenspetsen, hos några arter äfven gombenen
äro väpnade med kardtänder. Gälhinnan innehåller 7 strålar. Magen är stor med
ett betydligt antal pylorusbihang, tarmen lång, simblåsan försedd med tjocka väggar.
Torskslägtet (G a du s) utmärkes genom tre rygg-och två analfenor. Stjertfenan
är tydligt skild från den sista rygg- och andra analfenan. På spetsen af underkäken
hänger en skäggtråd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free