- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
336

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

336 BENFTSKAR. MJUKFENIGA.

Tagas tänderna till måttstock, så hafva vi att ställa de slägten i familjen främst,
hos hvilka käkar och tänder på båda sidor äro i det närmaste lika utvecklade. I
enlighet härmed förtjena Helgeflundrorna (Hippoglossus) främsta rummet. De båda
arter, som äro bekanta af detta slägte, hafva följande gemensamma kännetecken.
Ögonen stå på högra sidan; rnunöppningen är stor, och tänderna, som saknas på
gom- och plogben och i öfverkäken stå i dubbel rad, äro här särdeles utvecklade och
kraftiga i främre delen, medan detta i underkäken gäller för sidotänderna.
Ryggfenan börjar öfver ögonen och stödes liksom analfenan af enkla strålar. -
Representant för detta slägte är Helgeflundran (Hippoglossus vulgaris), en jette inom
familjen, ty hennes längd kan vexla mellan l V/2 och 2 m., och hennes vigt uppgår
till 100-200 kg. Ryggfenan stödes af 104, bröstfenan af 16, bukfenan af 6,
analfenan af 81, stjertfenan af 15 klufna strålar. - Såsom helgeflundrans egentliga hemvist
måste man betrakta Ishafvet, ehuru fisken äfven anträffas här och der till och med
regelbundet vid britiska, danska och svenska kusterna; talrikt uppträder helgeflundran
likväl endast i högre norden, långs Norges kuster och omkring Island. Äfven i
Östersjön, om också endast i Kielerbugten, har hon fångats.

#

Hvararne (S o t hus) äro de bredaste af alla flundrefiskar och utmärka sig
dessutom genom sammets- eller kardtänder i käkarne och på plogbenet. De hafva en
mycket lång ryggfena, som börjar vid nosen ined dess breda gap. Analfenan är stoi\
och uti både rygg- och analfeua äro strålarne delade. Ögonen ligga på venstra sidan;
rummet mellan dem är nedtryckt. De små fjällen hafva hela kanter. -
Pigg-h v ar e n (Sothus maximus, fig. 133, a) är slägtets mest skattade art, som på
ögon-sidan är försedd ined knölar. På denna sida är färgen af olika brunt, som blir
ljusare på fenorna; motsidan är enfärgadt hvit. Längden kan uppgå till mer än
l m., vigten ända till 35 kg. Ryggfenan innehåller 64, bröstfenan 12, buk-

. *

fenan 6, analfenan 48 och stjertfenan 15 strålar. - Utom i Nord- och Östersjön
fångas pigghvaren äfven i Medelhafvet. Oftast fiskas han i Nordsjön och Kanalen
äfvensom vid Frankrikes nordvestkuster, vid Ostfriesland, kring Norderney och
Helgoland. - Släthvaren (Sothus rhombus, fig. 133, &), som i enlighet med sitt namn
skiljer sig från föregående derigenom att huden är slät, är vanligen mörkbrunt
marmorerad på rödaktigt sandbrun botten och prydd med ljusa fläckar, liknande perlor.
I ungdomen är han blekt rödbrunaktig och fläckig af mörkbrunt och svart. Antalet
strålar är i ryggfenan 76, bröstfenaii 12, analfenan 59, stjertfenan 15. Till storleken
står släthvaren betydligt efter de öfriga arterna i slägtet, ty hans längd öfverstiger
sällan 40 cm. och vigten uppgår endast undantagsvis till 4 kg. Släthvarens
utbredningsområde omfattar Medelhafvet, Atlanten, Nordsjön och Östersjön. Vid
Nordsjöns kuster uppträder han allestädes talrikt; deremot förekommer han sällan i
Östersjön.

Under namnet Skäddor (Platessa) förstår man de arter, som hafva sned,
fyrkantig eller oval kropp, breda rygg- och analfenor, hvilka icke räcka till stjertfenan
och helt och hållet eller till största delen stödas af enkla strålar. Tänderna, hvilka
i likhet med käkarne äro mera utvecklade på den ögonen motsatta sidan än på dessas
sida, bestå af skärande tänder, som äro ordnade i en rad, och skiftänder på
svalgbenen. Ögonen ligga vanligen på högra sidan och åtskiljas genom en upphöjd list.
Fjällen äro släta eller tandade i kanten. - Af de på svenska kusten förekommande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free