Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 BENFISKAR. MJUKFENIGA.
helleflundrai], en för de nordliga folken mycket vigtig näringsfisk, har man länge
vetat, att hon om vintern håller sig mera på djupet och mot våren drager in i
bugterna. Liksom hon, uppträda och försvinna alla öfriga flundrefiskar, på hvilka
man gifvit noggrannare akt. Så veta fiskarena, att pigghvaren i södra Nordsjön
mot slutet af mars, i detta haf s nordligare delar åter något senare, stiger upp ur
djupet till sandbankarne och med den varma väderlekens inträde å nyo begifver sig
på djupet. Till lefnadssätt och vanor, men i synnerhet i det sätt, hvarpå de röra sig,
likna alla flundrefiskar hvar andra fullständigt; hittills har man åtminstone ännu
icke iakttagit något, som motsäger detta påstående. De ligga på bottnen af sin
vistelseort, ända till ögonen mer eller mindre dolda i sanden och alldeles orörliga sa
när som på ögonen, till dess ett byte lockar fram dem eller en rof fisk förjagar dem.
De gräfva ned sig med märkvärdig snabbhet genom vågformiga rörelser af sina
rygg- och analfenor, hvarigenom de snart urhålka en grund fördjupning under det
kroppen samtidigt lätt täckes med sand. En enda kraftig rörelse förslår då för att
afskaka sanden och lyfta kroppen i höjden, hvarpå flundrefisken under fortsatta
vågformiga rörelser af rygg- och analfenan samt den kraftiga stjertfenan simmar vidare,
så att blindsidan rigtas nedåt, ryggsidan uppåt. Då fisken vill utföra en plötslig
vändning, träder stjertfenan likaledes i verksamhet, och han skjuter då, drifven af
detta sitt förnämsta rörelseverktygs kraftiga slag och styrande sig med anal- och
ryggfenan, mycket hastigt genom vattnet. Alla fångna flundrefiskar, som jag haft
tillfälle att iakttaga, rörde sig alltid på detta sätt, således egentligen på sidan. Då
de simma mycket långsamt, deltager hela kroppen i rygg- och analfeuans vågformiga
spel; vid stor skyndsamhet ser man endast stjertfenan arbeta. Verkligen roande är
att iakttaga en i sanden till hälften nedgräfd skädda. Hennes merendels olika stora,
mycket lifligt färgade Ögon, som man skulle vara benägen att tillskrifva ett uttryck
af klokhet och list, röras i olikhet med andra fiskars ögon utan uppehåll. De kunna
nemligen icke allenast efter behag vridas, utan liksom hos grodorna upplyftas eller
framt ryckas ur och åter indragas i sina hålor; de spela sålunda i alla möjliga rigtningar,
emedan de kunna ställas i de mest olikartade vinklar till kroppens yta. Ett formligt
ögonlock, den mycket utvecklade blinkhinnan, bidrager att skydda ögonen. Dessa
lifligt färgade ögon äro, strängt taget, det enda, som man varseblifver af den i
sanden dolda flundrefisken. Ögonsidans färg rättar sig noga efter vattnets botten,
alldeles i samma grad som harens pels rättar sig efter åkern eller fjellripaus
fjäderdrägt efter alpsluttningarna, och liksom hos den senare vexlar färgen efter tid och
ort, endast med den skilnad, att vexlingen icke inträder endast två gånger om året,
utan för hvarje gång som ställe ändras. Allt hvad vi pådikta kameleonten, finna vi
förverkligadt hos fhmdrefiskarne. Lägger sig exempelvis en dylik fisk på sandig
botten, så dröjer det icke länge, förr än färg och teckning motsvara denna botten:
den gulaktiga färgen framträder, den dunklare försvinner. Bringas samma fisk på
annan botten, exempelvis på grått granitgrus, så öfvergår färgen på ögonsidan ganska
snart till den färg, som bottnen eger; flundrefisken, han må nu vara en hvar, skädda
eller tunga, som förut var gulaktig, blir grå. Af denna egendomliga förmåga att
afpassa sin drägt efter förhållandena, förklaras väl bäst flundrefiskarnes ovanliga
talrikhet. De äro icke fruktsammare än andra fiskar, och antalet af deras ägg kan
icke täfla med det antal, som lägges af många närstående arter. Långt flere ungar
än hvad som eljest i allmänhet torde vara fallet undgå deremot förföljelser och uppnå
den storlek, som sätter dem i stånd att skydda sig sjelfva. Ty äfven
flundre-fiskarne äro röfvare, och de stora arterna bland dem dertill mycket djerfva röfvare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
