Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLUNDREFISKAR.
341
som till och med våga sig på fiskar af kabeljons storlek. De små arterna,-som nöja
sig med kräftdjur af olika slag, musslor och maskar, äro åtminstone ytterst glupska
roffiskar. Till och med familjens värsta fiender, sjökatten och rockorna, finna i de
stora arterna sina öfvermän och de andras hämnare; i synnerhet gäller helleflundran
såsom förföljare af den nästan på samma sätt som hon lefvande rockan.
Flundre-fiskarnes fortplantning infaller under olika månader, men i allmänhet under
vackraste årstiden, nemligen på våren och försommaren. För helleflundran uppgifvas
maj till juli, för pigghvaren och släthvaren mars till maj, för rödspottau och vanliga
flundran januari till juni, för hafstungan maj till juli. Vid denna tid uppfylla
honornas äggstockar största delen af kroppshålan, och hannarne innehålla mycket mjölke.
Rommen lägges på samma botten, som för en tid tjenar fisken till vistelseort,
således företrädesvis på sandig botten, men dessutom mellan sjögräs och andra
hafs-plantor, väl äfven på nät, som legat ute någon längre tid. Om några arter vet
man, att rommen - liksom torskens och makrilens - utvecklar sig flytande i hafvet.
De nyss utkläckta ungarne äro fullt symmetriska och simma, som vanliga fiskar, med
ryggkanten uppåt; men tidigt under deras tillväxt vandrar det ena ögat öfver till
den andra kroppssidan, och samtidigt förändras deras lefnadssätt. Derefter träffar
man dem mot slutet af sommaren på strandbottnen, i synnerhet ofta vid ebben,
emedan de liksom deras föräldrar ofta äro allt för lata att med den inträdande ebben
lemna de grundare hafsställena och uppsöka djupare vatten, utan hellre nedgräfda
i sanden afvakta flodens återkomst. Man kan knappt tänka sig något smånättare
djur än en sådan ung flundrefisk. Oafsedt storleken, liknar han i hvarje afseende
till färg, teckning och lefnadssätt den gamla fisken, men är mycket vackrare och
lifligare och derför äfven behagligare. Såsom knappt en enda annan hafsfisk egnar
han sig för fångenskap, ty han fordrar icke ens hafsvatten, utan vänjer sig lätt
vid vattnet i våra sötvattenssjöar eller floder och trifves härstädes förträffligt, blott
han icke saknar föda. Hos amatörer förordar jag i synnerhet dessa fiskar, d. v. s.
våra hvarar, skäddor och tungor, på det varmaste. - För den menskliga
hushållningen hafva flundrefiskarrie den största betydelse. Alla arter hafva ett smakligt,
flera ett förträffligt kött, sorn dessutom särskildt egnar sig för en vidsträckt
användning, emedan det håller sig hela dagar och följaktligen kan transporteras långa vägar.
Vid de flesta halskuster förtär man endast de nyss fångade fiskarne, men i den höga
norden, hvarest sommarens skörd måste tjena till föda under vintern, tillreder man
åtminstone de större exemplaren för längre förvaring, i det att man skär dem i
remsor och antingen insaltar dem eller torkar dem i luften liksom stockfisk eller ock
röker dem. Särdeles omtyckta äro rödspottau, sandskäddan och pigghvaren, inen
äfven de återstående föraktas ingalunda. Flundrefiskarue fångas på mycket olika
sätt, allt efter ort, talrikhet och fiskens art. Om vildarnes fiske erinrar det här och
der brukliga förfaringssättet att under ebben med blottade fötter vada genom
strandens med vatten fylda fördjupningar, med fötterna nedtrampa de fiskar, man känner
med dem, och derefter hopsamla fångsten. På lämpliga ställen på kusten erhålles på
detta enkla sätt ofta rikt byte. Mera gifvande är ett annat fångstsätt, att ljustra
flundror. Detta sker på så sätt, att fiskaren från båten vid lugn sjö genomsöker
bottnen och spetsar de uppspanade flundrorna på en lans eller slungar på dem ett
tungt, fierspetsadt verktyg, som derefter jemte fisken drages upp med en lina.
På jemn botten använder man ett särskildt förfärdigadt släpnät (trawl), på djupt
vatten metkrok eller bottenref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
