Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄ.XAR.
349
fattigdomen på fisk har hufvudsakligen afseende på det år från år allt mer
känbara aftagandet af de till denna familj hörande arterna. Från föregående
århundraden hafva vi berättelser, hvilka öfverensstämmande uppgifva, att man fordom icke
förmådde tillgodogöra sig vattendragens rikedomar, men redan dessa berättelser tala
om ännu äldre tider, då rikedomen på fisk var ännu större. Redan för århundraden
till baka sökte man genom lagar skydda dessa vigtiga fiskar, hvilka lättare än alla
öfriga kunna fördrifvas ur vattendragen, åtminstone ur vissa floder. Dessa lagar
hafva emellertid medfört föga nytta, och vår lättsinniga likgiltighet för ett så vigtigt
näringsmedel har bittert hämnats, ty for närvarande ser man sig allestädes tvungen
att vidtaga åtgärder för att hindra det onda att än vidare sprida sig. Sedan man
lärt känna och infört den artificiella fiskodlingen, har åtminstone här och der
förhållandet blifvit bättre. I Skottlands så länge på lax utarmade floder visar sig
välsignelsen af menniskans ingripande redan nu på ett glädjande sätt; hos oss börjar
man åtminstone söka råda bot för det onda. Hvad man kan ernå, bevisas bäst af de
lyckade försöken att sända befruktad laxrom af olika arter till olika delar af jorden
och inplantera de ur dessa ägg erhållna fiskarne till och med i vattendrag i sådana
trakter, som äro väsentligen olika arternas hemland. Äfven i detta hänseende
visar si £ ett framåtskridande.
o
Egentliga laxar (Salm0} kalla vi de arter af familjen, hvilka hafva den
tänkbart ädlaste fiskformen, äro beklädda med små f i all och hafva en till under ögonen
’ »J O
klufven mun, med väl utvecklade kägelformiga tänder, sorn äro fördelade på båda
käkarne i öfra och undra sidan, på gom- och plogben och till och med på tungan.
Analfenan är kort. - Ingen annan fiskgrupp erbjuder så många svårigheter att
bestämma de särskilda arterna och komma på det klara med deras förhållande till hvar
andra. Kön och ålder, vistelseort och föda, lektid och sjukdom utöfva på dessa fiskar
ett ovanligt inflytande. Den ena artens benägenhet att leka med en annan, och deras
förmåga att alstra hybrida former, hvilka åter äro fruktsamma sins emellan eller med
en af stamarterna, bidraga i icke ringa mån att åstadkomma former, som kräfva den
grundligaste sakkännedom för att begränsa arten.
Såsom slägtets ädlaste medlem beteckna våra fiskare Blanklaxen (Salmo
salar, fig. 137, a). Han igenkännes på sin mycket långsträckta, från sidorna mer eller
mindre sammantryckta kropp, sitt i jemförelse med denna lilla hufvud med
jemförelsevis kort öfverkäksben och plogbenskaftets tidigt bortfallande tänder. Ryggen är
blå-grå, sidorna äro silfverglänsande, undersidan är hvit och glänsande; den fullväxta
laxens teckning består af några få svarta fläckar. Rygg-, fett- och stjertfena hafva
mörkgrå, de Öfriga fenorna blek färg; undantagsvis har ryggfenan enstaka, runda
fläckar. Laxen kan uppnå en längd af V/z m. och en vigt af 45 kg., men så stora
exemplar träffas numera endast sällan. Namnet lax härledes på olika sätt, möjligen
torde det komma af det götiska ordet »laikam, springa, liksom s alm o och salar
komina af det latinska verbet salire: hoppa. -. Såsom laxens hemort måste vi
betrakta nordliga delen af Atlantiska verldshafvet med inbegrepp af Nord- och
Östersjön, ehuru han vistas mer i sött vatten än i hafvet. På sina vandringar uppträder
han i alla våra större floder, i fall icke stängsel eller vattenfall spärra vägen för
honom. I Frankrike besöker han alla floder och strömmar, hvilka mynna i Atlantiska
’ L/
hafvet; i Spanien uppträder han ännu talrikt i alla till Biscayaviken flytande
vattendrag, men saknas i dem, som genom Portugal strömma till hafvet, eller visar sig i
dem endast i enstaka exemplar, så att nian kan beteckna Kap Finisterre såsom den
södra gränsen för hans utbredning. På hvad sätt laxen lefver i hafvet veta vi icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
