- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
353

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

L AX AB. 353

Landen, i alla fall lätt låta spetsa sig. En stor del af dem, som sålunda vandra
utför floderna, går under på vägen till hafvet. Efter islossningen finner man på
kisel-bankarne äfvensom på stränderna en mängd döda kroppar efter de ädla djuren.»
Uppnå de lyckligt hafvet, så hemta de sig öfverraskande hastigt, rengöra sina gälar
från de hvita maskar och andra parasiter, hvilka fäst sig på dem i sötvattnet, men som
<:lö i saltvattnet, sträcka sina käkar, mista brandfläckarne, äta glupskt och äro, då tiden
för nästa vandring uppför floderna tillstunda!’, åter lika kraftiga som förut. Äggen
.utveckla sig allt efter väderleken tidigare eller senare; dock förflyta vanligen
omkring fyra månader, innan ungarne utkläckas. Dessas längd utgör kort efter deras
verkliga inträde i lifvet ungefär l cm. Hufvud och ögon äro mycket stora;
äggsäcken är ännu betydlig. Färgen på kroppen är ett blekt brunt, som visar nio eller
tio mörkgrå fläckar i form af snedt på sidorna stående tvärband. Tillväxten går
mycket ojemnt, sannolikt hufvudsakligast beroende på rikligheten af föda. På sådana
laxar, som hållits i trängre förvaringsrum, har man iakttagit, att de under första
sommaren uppnå en längd af högst 10 cm., men sedermera växa hastigare och vid
sexton månaders ålder kunna blifva ända till omkring 40 cm. långa. Vid deiiua tid
öfvergår ungdomsdrägten i den fullväxta fiskens drägt, och nu börjar äfven
vandrings-driften göra sig gällande: de unga laxarne sträfva mot hafvet. Deras resa utför
strömmarne sker långsamt, och innan de öfvergå i saltvattnet, stanna de ännu en
vecka vid flodmynningarna, emedan en hastig öfvergång är farlig för dem, efter hvad
det vill synas. Unga laxar, hvilka man ur flodvatten omedelbart Öfverför t i
saltvatten, dogo alla innan kort, ehuru vattnet var fullkomligt rent och klart. Ett
oundgängligt vilkor för deras lif är deras vistande tid efter annan i hafvet visserligen icke;
dock torde det vara af den största betvdelse. Här måste de finna ofantlig rikedom

«> d/

på föda, emedan de på mycket kort tid i öfverraskande grad tilltaga i storlek och
vigt. Engelsmännens berättigade intresse för denna läckra fisk har föranledt försök
att utforska dess tilltagande i storlek under vistelsen i hafvet. Man. märkte laxar
medelst lingar, som man fäste i fenorna, eller genom att afskära f ettfenan eller på
unnat sätt, och erfor, att de tilltagit från två till sju kilogram i vigt, ehuru de flesta
af dem endast stannat åtta veckor i hafvet. En fisk, som en engelsk lord sjelf
fångat på ett afstånd af fyratio engelska mil från hafvet, som han märkt och
derefter åter frigifvit, bet på återvägen trettiosju dagar senare på kroken och befans
under denna tid hafva tilltagit i vigt med nära sex kilogram. - I Storbritannien,

O O O i

liksom annanstädes, har man länge misstagit sig om de unga laxarne och derigenom
vållat oersättlig skada. Man höll dem, som ännu buro ungdomsdrägten, för till arten
skilda fiskar och ville icke ens i dem, som redan voro stadda i att bvta om denna

* */

drägt, se de så högt skattade laxarne, hvarför man icke drog i betänkande att i
massa fiska upp dem ur vattnet och kasta dem på åkern såsom gödningsämne, om
man icke på annat sätt kunde göra dem sig till nytta. En herde vid namn James
Högg var den förste, som påvisade den allmänt utbredda villfarelsen. Medan han
vaktade sina får, hade han ofta tillfälle att iakttaga fiskarne och förvärfvade sig
derunder en icke obetydlig färdighet i deras fångande. Härvid kommo i hans händer
unga laxar, som just anlade den andra ungdomsdrägten, äfvensom sådana, hvilka
bytte om denna drägt mot den gamla laxens. Sedan hans uppmärksamhet en gång
blifvit väckt härpå, beslöt han att göra iakttagelser, märkte de af honom fångade
fiskarne, släppte dem i vattnet och återfick dem sedermera på kroken såsom
utpreglade och omisskänneliga laxar. Hans upptäckt mottogs med tvifvel och hån, till dess
att slutligen naturforskare nedläto sig till att taga närmare reda på saken och, i syn-

Brehm, De Tf allblodiga ryggradsdjurens lif. 2:a uppl. 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free