- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
354

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354 BEN* ISKAR. BLASMUNNAR.

nerhet med tillhjelp af artificiel fiskodling, funno uppgifterna bekräftade. Sedan dess
tänker man på annat sätt och söker på alla vis skydda de förut fogelfria unglaxarne
samt spörjer deraf också redan de bästa resultat. - Alla fiender, som förfölja våra
flodfiskar i allmänhet, äro äfven farliga för laxarne och utrota en så betydlig del af
dem, att må hända knappt mer än tio af hundra lagda ägg komma till utveckling
och lemna större fiskar. Den värst huserande fienden är naturligtvis menniskan. De
allra flesta fiskare kunna icke förmå sig att i rattan tid hägna laxarne, utan bedrifva
just under fortplantningstiden fångsten som ifrigast och skona icke ens de laxar, som
äro sysselsatta med att lägga äggen och som, då deras uppmärksamhet fullständigt
tages i anspråk af fortplantningsbestyret, med lätthet låta taga sig ur vattnet. Då
en medelstor ström, enligt de i dessa beräkningar särdeles tillförlitliga engelsmännen,,
måste hysa mellan tio- till femtontusen par fortplautningsdugliga laxar, om tillgången
på lax skall hållas i det närmaste på samma höjd, d. v. s. om alla förluster åter skola
ersättas, så låter det lätt förklara sig, att man genom att oupphörligt skoningslöst
bortfåuga de invandrade laxarne på jemförelsevis kort tid helt och hållet kan tömma
en ström på lax. Men lika säkert är man i stånd att åter fylla en flod med lax,
om man begagnar sig af den artificiella fiskodlingen och undanrödjer bestående
hinder. Den endast 50 till 60 kilometer långa Moyfloden vid Irlands nordkust hyste
till följd af sitt höga och f Or laxarne oöfverstigliga vattenfall inga fiskar af detta
slag. Fiskamatörer arrenderade floden för flera år, anlade bredvid vattenfallet en
laxtrappa, utrotade så vidt som möjligt roffiskarne i floden och utlade derefter
tvåhundratusen laxägg. Dessa utkläcktes, de unga fiskarne tillväxte, gingo ned till
hafvet och återvände med begagnande af laxtrappan till den ort, der de blifvit födda,
tör att leka derstädes. Fem år efter laxarnes inplanterande af kastad e laxfisket i Moy
en årlig inkomst af 450000 kronor. Detta enda exempel är till fyllest för att
ådagalägga nyttan af en förnuftig hushållning med fisket i våra vattendrag. - Med
tillhjelp af den artificiella fiskodlingen har det lyckats att införa laxen i Australien.
Väl hafva fordrats en berömvärd uthållighet och stora penniiiguppoffringar för att
vinna detta mål, men man har vunnit det. En obetydlig del af de tusentals ägg,
hvilka, lagrade mellan is, sändes till Australien, ankom dit lefvande och utvecklade
sig till kraftiga fiskar, som varit i stånd att afpassa sig efter de derstädes rådande
förhållandena och behörigen tillväxa genom den f Öda, som derstädes erbjuder sig. -
Laxfångsten försiggår på mycket olika sätt, med mångahanda garn, i ryssjor,
laxfällor, som vid fallen äro anbragta på sådant sätt, att fisken vid hindrens
öfverhoppande faller i dem, vidare medelst ljuster, med hvilka man från en båt spetsar
de af elden från ett bloss eller en fackla lockade laxarne, men också med metspö’
och krok, som är särskildt inrättad för laxfångst och i svnuerhet af engelsmännen

’ O \J CD

handhafves med utomordentlig skicklighet. I intet annat land står laxfångsten i
sådant anseende som i Storbritannien, och ingenstädes finnas så många och ifriga
laxfiskare som der. Icke allenast i deras hemland, utan vid alla floder, som herbergera
laxar, kan man under den tid laxarne gå upp i floderna få se metande engelsmän.
Högt upp i närheten af Nordkap, vid Tanaelf, har jag sett dessa outtröttliga fiskare sitta,.
omkretsade af myggsvärmar liksom af en gloria, med hufvudet insvept i täta slöjor för
att åtminstone någorlunda skydda sig mot dessa blodgiriga insekter. I närheten af
strömhvirflar, som lofvade god fångst, hade de slagit upp tält, midt i björkskogarn e
för hela veckor försett sig med de nödvändigaste lifsförnödenheterna, och ståndaktigt
som hjeltar fördrogo de vind och väder, ensamhet och myggor, dålig kost och brist
på sällskap, betalade norrmännen utan att pruta ett arrende af 900 kronor for rättig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free