Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 BENFISKAR. BLÅSMUNNAB.
löst fästa. Beträffande hufvudets och kroppens form äfvensom beträffande storlek
och färg förekomma betydliga olikheter. Längden vexlar mellan 13 och 20 cm.;
undantagsvis träffar man för öfrigt äfven exemplar, som äro 25 till 30 cm. långa. -
Nordsjön och Östersjön synas herbergera denna fisk i största mängd; dock förekommer
han icke sällan äfven i Kanalen och har likaså i större eller mindre antal gjort sig
hemmastadd i de båda nordtyska Haffen och i större sötvattenssjöar. De exemplar,
.som bo i hafvet, skilja sig från dem, som bebo sjöar in i landet, icke allenast genom
betydligare storlek, utan äfven genom olikheter i sitt lefnadssätt. På grund häraf
har nian skilt de mindre under namnet n or s från de större, som benämnas s lo m.
Men samtlige bilda alltid talrika sällskap, hålla sig vintertiden dolda på djupt vatten
och visa sig först i mars och april i de öfra vattenlagren för att för fortplantningens
skull anträda sin vandring i floderna. De lekande sällskapen vandra icke så långt
som de större laxarne, men likväl alltid in i hjertat af det inre landet. Månget år
uppträda de, som komma från hafvet, i otaliga skaror i flodmynningarna och Haffen,
andra tider åter uppträda de endast sparsamt, utan att man kunnat utforska orsaken
härtill. I början af april lägger uorsen sina små gula ägg på sandiga ställen och
återvänder derpå till hafvet eller sjöarne. Medan norsen stiger upp i floderna, fångas
han ofta i otrolig mängd och föres i massor till torgs; och då hans kött smakar
förträffligt, finner han lätt köpare i trots af sin oangenäma, om ruttna gurkor erinrande
lukt. Fångsten bedrifves på mycket olika sätt och lemnar alltid vinst, alldenstund
man, tack vare dessa fiskars mängd, med framgång kan använda hvarje tätmaskigt
nät. En god afkastning af fisket erhålles derigenom, att man planterar nors i
afvels-dammar såsom föda åt värdefallare fiskar. Norsen trifves härstädes förträffligt, såsom
i England gjorda rön visa, och ätes med begärlighet af sina större samslägtingar
och andra nyttiga roffiskar.
* #
En af de minsta laxfiskarne är Loddan (Mattotus villosus), som i oräknelig
mängd bebor Ishafvet och är af största vigt för fisket. Loddslägtet (Mallotus),
hvilket hon tillhör, har en långsträckt gestalt, små fjäll, mycket stora, runda
bröstfenor, långt bakåt stående ryggfenor och svaga borsttänder i käkarne, på gommen och
på tungan. Färgen är på ryggen mörkgrön med brunaktigt skimmer, på sidor och
buk silfverhvit med många svarta stänk. Fenorna äro grå och hafva svart infattning.
Hanne och hona skilja sig temligen betydligt från hvar andra. Den förre är smärt,
har stort hufvud och spetsig nos och erhåller under lektiden ett långs sidorna löpande
band af mörkgrön färg, besatt med långa, spetsiga fjäll, som förvandlats till luddiga
öfverhudsbildningar. Honan är kortare med afstympad nos. Längden vexlar mellan
14 och 18 cm. - Loddans utbredningskrets ligger mellan 64° och 75° nordlig bredd.
Man känner henne från kusterna af Finmarken, Island och Grönland, men i otrolig
mängd uppträder hon under lektideu vid New-Foundlandsbanken. På samma sätt
som hennes slägtingar lefver hon under vintern i hafvets djup och stiger först i mars
upp till grundare ställen för att leka. Dervid samlar hon sig i sådana massor, att
hon bildar stim af femtio engelska mils längd och bredd. Stimmen intränga i sluten
massa i alla bugter och flodmynningar och färga de öfra vattenlagren med sina gula
.ägg, hvilka ofta kastas upp på stranden i hopar; fiskarne kunna då med håfvar
bokstafligen i milliontal ösas upp ur hafvet och äro for Grönlands fattiga invånare knappt
mindre vigtiga än dagligt bröd för oss. I Norge föraktar man loddan för hennes
ringa storlek och elaka lukt, på Island äter man henne färsk, om man icke har
tillgång till annan fisk, men på Grönland lufttorkas hon och utgör en betydlig del af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
