- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
369

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÄDDOR.

369

barren sällan, på slättbygden deremot finnes ban endast der, hvarest en klar, icke
allt för djup flod eller bäck ined stenig botten förekommer. Han älskar floder, som
hafva hvarken för kallt eller för varmt vatten, i hvilka hastiga strömmar och lugna
ställen omvexla med hvar andra och hvilkas botten består af kiselsten, mergel eller
lera; ban skyr icke heller grumligt vatten, men går icke så högt npp i bergstrakten
som forellen. Hans lefnadsvanor hafva mycken likhet med forellens. Liksom denne
simmar barren mycket hastigt, då han rör sig, och liksom denne står han med
hufvudet rigtadt mot strömmen hela timmar stilla på ett och samma ställe, ofta så
orörlig, att man kan taga honom med händerna ur vattnet. Hans föda består af
larver af olika slags vätte ninsekter och af sjelfva insekterna; likaså förtär han små
snäckor och musslor, försmår icke heller maskar samt skonar icke ens fiskyngel. I
likhet med forellen hoppar han upp öfver vattenspegeln efter förbisurrande insekter
och biter derför lätt på metkroken. Under lektiden prunkar han i en högtidsdrägt,
som utmärker sig genom förhöjd skönhet af alla färger och en öfver hela hudytan
utbredd, i guldgrönt skimrande glans, som hufvudsakligen torde finna sin förklaring i
den under lektiden, liksom hos andra laxar, ökade hudv^erksamheten. Under
gynsamma vårar börjar barren redan i mars att lägga ägg; vid ogynsam väderlek fördröjes
detta bestyr till slutet af april. Det par, som nu regelbundet håller sig till sammans
och inom ett jemförelsevis litet område simmar upp och ned, gräfver med stjertfenan
gropar i den sandiga bottnen. Honan afsätter sina ägg* i dessa gropar, hannen
befruktar dem och båda gemensamt öfvertäcka derpå äggen med sand och småsten.
Ungarne utkläckas vanligen i juni och uppehålla sig till en början på de grundaste
ställena i vattendragen, men växa hastigt och antaga snart de gamlas lefnadssätt.
Många fiender, i synnerhet de större laxfiskarne och flere vattenfoglar förfölja barren
nästan lika ifrigt som menniskan, hvilken skattar hans kött lika högt som forellens.

Familjen Gäddor (Esocidcv).

Med gäddor mena vi fjällbeklädda fiskar utan fettfena, med öfvervuxna,
körtel-artade bigälar, med enkel simblåsa, mage utan blindsäck, tarm utan blindtarmar, och
hvilkas mun infattas på midten af mellankäksbenen, på sidorna af öfverkäksbenen.
Alla hithörande arter, omkring tio till antalet, bebo färskt vatten och tillhöra ett
enda slägte, Gäddslägtet (E s o x). De flesta föra i det närmaste samma
lefnadssätt som vår Gädda (Esox luci-us, fig. 145), den fruktansvärdaste röfvaren i de
europeiska sjöarne och floderna, »insjöarnes haj». I synnerhet betecknande för
gäddan äro det nedtryckta hufvudet och den långt klufna munnen med dess breda
nos. Till färg och teckning vexlar gäddan i utomordentlig grad, och i allmänhet kan
endast sägas, att ryggen är mer eller mindre enfärgadt svartaktig, sidorna grå med
guldglans och tecknade med tvärfläckar eller liksom marmorerade, buken hvit och
besatt med svarta stänk. Bröst- och bukfenor äro rödaktiga, rygg- och analfena
brunaktiga; stjertfenan bär i öfre kanten vanligen svarta fläckar. I längd står
gäddan icke efter för någon laxfisk, i vigt endast för laxen och huchen. Hennes längd
kan uppgå till 2 m., hennes vigt till 35 kg., ehuru gäddor af 130 cm. längd och 25
kg. vigt måste betecknas såsom sällsynta företeelser, - Med undantag af Island och,
såsom det uppgifves, Spanien, finnes gäddan i alla Europas färskvatten, här och der
äfven i hafvet, enligt Pallas så väl i Kaspiska hafvet som i Ishafvet, efter min er-

Brehm, De kallblodiga ryggradsdjurens lif. 2:a uppl. 24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free