Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEXGÅDDOR. 371
omkring sig och vågar icke angripa honom samt har också all anledning att
underlåta detta, ty Bloch faun en gång en ung, oerfaren gädda, som i gapet hade en
spigg, hvars ryggtaggar genomborrat gommen och stucko ut vid näsborrarna. Om
den mängd föda, som gäddan förbrukar, erhåller man först en föreställning, då nian
håller röfvaren i fångenskap och söker tillfredsställa hans ständiga hetshunger. »Åtta
gäddor», berättar Jesse, »hvar och en af omkring 2 kg. vigt, förbrukade inom tre
veckor omkring åttahundra sandkrypare. Deras matlust var rent af omättlig. En
morgon kastade jag till en af dem efter hvart annat fem omkring 10 cm. långa löjor.
Hon slukade fyra, grep äfven den femte, höll den en stund i gapet och lät den derpå
likaledes försvinna.» Intet under, att en dylik glupskhet i ofantlig grad befordrar
dessa djurs tillväxt, så att de redan under första lefnadsåret uppnå en vigt af l,
under det följande 2 och vid tillräcklig föda till och med 4 eller 5 kg. - Gäddans
lektid infaller under vårens första månader, ofta redan i början af mars, men
kan äfven fördröjas till maj. Under denna tid är den eljest temligen försigtiga
gäddan döf och blind och låter fånga sig med händerna. Hos en hona af fyra
kilograms vigt har man räknat inemot 150000 ägg. Dessa läggas på grunda ställen,
hvilka äro be växta med rör och andra vattenväxter, och äro redan efter några
få dagar mogna. Af ynglet finner en god del sin graf i magen på äldre gäddor, en
annan, knappt mindre del faller offer för sina syskon, hvilka växa hastigare, ju mera
föda de finna. Man säger, att gäddan kan uppnå en mycket hög ålder, och äldre
skriftställare omtala gäddor af etthundra års ålder och deröfver.
Familjen Skengäddor (Scomberesocidae).
Denna af Johannes Muller uppstälda familj omfattar omkring
etthundra-iyratio arter mjukfeniga fiskar, merendels långsträckta, med till ett stycke
sammanväxta nedra svalgben och en rad kölade fjäll på hvardera sidan om buken. Deras
bukfenor hafva endast ledade strålar.
Såsom familjens urtyper torde Horngäddorna (Bcl ön e) böra betraktas. Deras
kännetecken utgöras af den mycket långsträckta, ålformiga kroppen, de till en lång
näbb utdragna mellankäks- och underkäksbenen, hvilka på båda sidor äro beväpnade
med spetsiga tänder, hvaremot i svalget stå skiflika tänder. Fjällen äro, med
undantag af de redan omtalade längdraderna, på buken föga synliga. Näbb- eller
Horn-gäddan (Belone vulgaris, fig. 146) är af slägtets ungefär fyratio arter den mest
-kända, emedan hon är utbredd öfver alla europeiska haf och ännu vidsträcktare.
Hon uppnår en längd af l m. och derutöfver, men sällan mer än l kg. vigt. - Vid
de europeiska kusterna visar sig näbbgäddan vanligen på samma gång som makrilen
och anses derför såsom ett förebud till dennes ankomst samt har fått härpå syftande
namn. Allt efter orten anträffas hon i större eller mindre mängd. I Medelhafvet
är hon allmän, i de britiska farvattnen ingalunda sällsynt, vid kusten af Cornwall
ofta mycket talrik och både i Nordsjön och Östersjön en vanlig företeelse. Enligt
Couch närmar hon sig stranden vanligen i talrika stim, simmar nära ytan raskt
framåt under slingrande rörelser och roar sig med att stundom upprepade gånger
göra höga språng öfver vattnet. Hennes sätt att hoppa är, såsom Ball anmärker,
ganska egendomligt. Hon far nemligen lodrätt upp ur vattnet och faller ned med
stjerten förut. Flytande föremål, som komma i hennes väg, ådraga sig hennes upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
