Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARPARTADE FISKAR.
381
vid grunda med plantor beväxta ställen, tumlar härstädes om i stim, smackande
med lapparne vid ytan, jagar och leker, till dess äggläggningen tager sin början.
Enligt anstälda undersökningar lägger honan inemot 100000 ägg, således ett
jemförelsevis litet antal. Detta oaktadt förökar rudan sig betydligt, alstrar äfven
regelbundet bastarder med karpen, och för den skull har man sedan gammalt lärt
sig, att hon icke bör tålas i karpdammar. För fiskdamhandteringen har rudan
endast betydelse i sådana trakter, der vattendragen äro allt för gytjiga och innehålla
för mycket multnande ämnen för karpodling. Sådant vatten skadar icke köttets
smak hos rudan, hvaremot det gör karpens kött nästan onjutbart. Derjemte kan
rudan med framgång odlas i forelldammar, emedan hon tjenar dessa ädla och långt
mera värdefulla roffiskar till föda och på sådant sätt kan göra god tjenst.
King-Jo, vår Guld- eller silfverfisk (Carassius auratus) kom från Kina
sannolikt först till Portugal, hvarifrån han vidare blifvit spridd öfver Europa. Aret
för hans införande i Europa angifves olika. Somliga skriftställare uppgifva 1611,
andra åter 1691, några slutligen 1728. Säkert är emellertid, att fisken redan fans
i Frankrike på den beryktade Pompadours tid, emedan bestämda uppgifter finnas,
att man skänkte henne guldfiskar såsom något utomordentligt. I England lär
guldfisken först 1728 hafva införts af Philipp Worth. Numera är han kringspridd
öfver hela jorden, så långt denna bebos af bildade menniskor. I de varmare delarne
af den tempererade zonen har han verkligen blifvit inhemsk. Fiskens odling sker
i allmänhet på samma sätt som karpens, endast med den skilnad att guldfisken
behöfver flera och smärre dammar och fordrar strängare tillsyn. Genom skicklig
behandling kan man bringa guldfiskarne att leka tre, till och med fyra gånger
under sommarens lopp, att tidigt erhålla färg och förändra denna inom vissa gränser.
En lycklig guldfiskafvel inbringar i alla händelser mer än karpafveln. I ruin håller
man guldfisken vanligen i glaskupor, men ännu bättre i verkliga aqvarier, som då
böra rikligen förses med vattenväxter. Till föda åt dem kastar man dagligen några
söndersmulade oblat, myrpuppor, skorpsmulor eller dylikt i vattnet, men bör dock
ej vara för frikostig, emedan den ringa mängd vatten, som en guldfiskkupa
innehåller, i alla fall snart blir så dålig, att mindre glupska och ömtåligare fiskar
omöjligt skulle kunna uthärda i den samma, hvarjemte för mycken föda alstrar ett till och
med för guldfiskarne odrägligt slem. För att hålla fiskarne en längre tid vid lif, är
ovilkorligen nödvändigt att tid efter annan byta om vattnet och flere gånger dagligen
drifva in luft i det samma medelst en liten, med eu fin spets försedd blåsbälg. Detta
senare är icke nödvändigt i ett större, med vattenväxter försedt aqvarium, emedan
växterna sjelfva afsöndra syre. För öfrigt bör man akta sig att vidröra eller störa
fiskarne, emedan de icke kunna fördraga detta. Det är äfven fördelaktigt att i en
mindre glaskupa hålla minst två eller tre, i större kärl åter flera guldfiskar
samtidigt, emedan de tycka om sällskap och vanligen icke länge öfverlef va förlusten af
en kamrat. \7id sorgfällig skötsel vänja de sig snart vid sin vårdare, och om denne
är skicklig, kan han, liksom kineserne, få dem att taga emot föda ur handen eller attr
om de hållas i större vattenbäcken, springbrunnar eller små dammar, komma fram
vid ljudet af en liten klocka. - Guldfisken har ungefär samma kroppsform som
karpen, uppnår en längd af 25 till 30, högst 40 cm. och har på cinnoberröd botten
en praktfull guldglans. Ganska många varieteter förekomma emellertid, ja, man kan
genom fortsatt afvel alstra mer eller mindre beständiga racer, såsom kineserne, hvilka
häri äro mästare, gjort redan sedan århundraden tillbaka. I ryggfenan finnas 4 enkla
och 16 klufna, i bröstfenan 18, i bukfenan 9, i analfenan 3 enkla och 5 klufna, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
