Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARPARTADE FISKAR. 383
lär han trifvas i öfvergifna och vattenfylda lergropar. Han är en trög och tråkig
ask, som nästan alltid uppehåller sig nära bottnen, om vintern gräfver ned sig i
gytjan och endast vid vackert väder eller under fortplantningstiden stiger upp till
ytan. Liksom dyätareii finner han sig väl äfven i sådana vattensamlingar, der andra
fiskar och till och med karpar icke uthärda, emedan hans andhemtningsbehof, med
andra ord hans förbrukning af syre är ytterligt ringa. - Lektiden infaller i
månaderna mars till juli, vanligen samtidigt med hvetets blomning och allt efter
väderleken något tidigare eller senare. Vid denna tid ser man honan vanligen åtföljd
af två hannar simma från den ena säf- eller vassknippan till den andra för att
afsätta äggen på dem. Härunder glömma båda könen till den grad all rädsla, att de
ofta med en vanlig haf kunna upptagas ur vattnet. Enligt Bl och s beräkning
afsätter en hona af 2 kg. vigt inemot 300000 ägg; förökningen kan således anses
vara ganska stark. Ungarne växa temligen hastigt; likväl förgå omkring fyra år,
innan de kunna fortplanta sig. - Med undantag af ålen lämpar sig ingen fisk
så väl som sutaren till inplantering i sumpiga, eljest i bästa fall åt den värdelösa
rudan prisgifna vattendrag. Sutarens odling förtjenar derför att på det varmaste
förordas. Från gamla tider härröra några sällsamma sagor, på hvilka mången tror
ännu i dag. »Sutarne och gäddan hafva en medfödd vänskap till hvarandra, ty
gäddan plägar äta allehanda fisk, men försmår sutarne; man fångar också båda
gemensamt; så är det också en sägen, att gäddan, om hon såras, stryker sina sår mot
sutareus kropp och botar dem med slemmet, hvaraf kommer ordspråket hos
fries-ländarne, att sutaren är en läkare för alla fiskar.»
Barberna (B ar l u s), hvilka utgöra familjens talrikaste slägte och äro utbredda
öfver gamla verlden i mer än halft annat hundratal arter, bära fyra skäggtrådar på
öfverkäken; munnen är belägen på nosens undersida. De hafva korta rygg- och
analfenor; i ryggfenan finnes en temligen stark benstråle. Svalgtänderna äro på
hvardera sidan ordnade i tre rader med två, tre och fem tänder i hvarje rad,
sked-formiga, d. v. s. kägellika, bakåt hakformigt omböjda och på baksidan urhålkade
likt en sked. - B ar b en (Barhus vulgaris, fig. 149, d\ som uppnår en längd af 60
till 70 cm. och en vigt af 4 till 5, undantagsvis till och med 9 till 12 kg., bebor
alla Tvsklands flodområden.
Från barberna skilja sig Sandkryparne (Gol i o) genom sina långa skäggtrådar
i munvinklarne. Ögonen sitta högt upp, lyggfenan saknar tagg, fjällen äro större
än hos barberna, och de hakformiga svalgtänderna äro på hvardera sidan ordnade i
två rader, tre eller två uti inre och fem i yttre raden.
S and kry paren eller Slätiugen (Göbio fluviatiUs, fig. 151, a) uppnår en
längd af 12 till 15, högst 18 cm. och är ofvan på svartaktigt grå botten fläckig af
mörkgrönt eller svartblått, i synnerhet tydligt långs sidolinien, inunder
silfverglän-sande med mer eller mindre tydligt rödaktigt skimmer. Rygg- och stjertfena hafva
på gulaktig botten svartbruna fläckar. De öfriga fenorna äro enfärgadt blekgula
eller röda. I ryggfenan finnas 3 enkla och 7 klufna, i bröstfenan l enkel och 14
klufna, i bukfenan 2 enkla och 7 klufna, i analfenan 3 enkla och 6 klufna, i
stjertfenan 19 strålar. - Sandkryparen är utbredd öfver en stor del af Europa och vestra
Asien och finnes företrädesvis i sjöar, floder och bäckar, men anträffas äfven i träsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
